fredag 14 september 2018

14 september - Jag tänkte mig ...

.
...
att åka upp till Omberg häromkvällen, att försöka ta mig upp ur sjuksängen som jag legat i sedan i måndags efter en förkylningsomgång, för att se om det fanns kvar vatten i någon bäck på berget. Jag skulle nämligen behöva fylla på idéförrådet och hämta ny inspiration av ett litet vattendrags porlande stämning till mitt stora verk, vilket är på gång för offentlig miljö, oljemålningen på 160 x 200 cm.



Nu blev det intet av detta, ty trots regnen som kommit den senaste månaden, kanske 80 mm sammanlagt, så var det torrt i varenda bäck på berget. Det stämmer alltså, det jag läste i tidningen i veckan, att grundvattennivån är sämre än till och med vid förra årets katastrofläge. Man förstår att det måste komma mycket mera nederbörd än så här för att det "långsamma" grundvattenflödet ska kunna uppgraderas, regn i månader framåt eller en rejäl snövinter.

Den kom lite hastigt på vid dagens slut, idén om den lilla utfärden, och mest var det nog att jag bara längtade ut en stund, så att skissa på plats var inte möjligt, det fick bli dokumentation med kameran istället. 
Fotot ovan blev så vackert, tycker jag, med den lilla glimten av sen kvällssol i den torrlagda bäckfåran, att det kan få plats i min Naturliga dagbok.



När jag vände på huvudet åt andra hållet kom ett nytt motiv in i blickfånget; ett upprört Vättervatten som piskade mot Ombergs strandklippor i den starka västvinden.
Även detta vackra motiv måste förstås få plats.

Allt detta skrivs naturligtvis i en slags protest och desperation över den senaste veckans politiska misär. Undrar om jag någonsin kommer att orka uttrycka mina känslor om detta. Jag är bara så grymt besviken och ledsen över landets politiska tillstånd att jag gör en typisk projicering åt annat håll. Och som så ofta i behov av tröst blir lisan min hembygds vackra landskap.Vilken tur och lycka att jag har det att gå in i och luta mig mot så att jag, om en för blott en liten stund, kan förtränga högerpopulism, nynazism, inskränkthet och den tunga massan av förakt och fördomar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar