Äsch, inte är det så mycket att tala om ännu och inte är det så mycket att det borde märkas, men ändå är det så, att den pyttelilla positiva förändringen av ljus som skett redan tills nu, den 8 januari mot för tre veckor vid vintersolståndet, verkligen känns. Det är liksom något inne i huvudet, troligen den lilla tallkottkörteln, vårt "tredje öga", inbäddad långt nere i hjärnan som väcker något till liv inom oss.
Solen har just gått ner bakom horisonten och klockan är snart 16.00. Det är fortfarande en gnutta ljus ute; faktiskt en märkbar skillnad redan mot före julafton, då jag svänger av E4 in mot Ödeshög.
Och vi är inte ensamma vi människor, långt därifrån, att märka vad som sker.
Idag t ex när Lasse Frisk och jag kom ner till Eksjö för att hämta hem vår gemensamma utställning från muséet möttes vi av fågelsång. Och ha nu klart för er kära läsare, att jag inte menar fågelkvitter i största allmänhet - jag menar adekvat fågelsång.
Och som alltid var det talgoxe och blåmes, idag de bägge i var sin trädtopp vid Emåns strömmande vatten, som sjöng för full hals:
"Hiiii - dididididi", sa blåmesen.
"Tit-fy tit-fy tit-fy tit-fy" lät talgoxen.
Årets första noteringar om vårtecken är alltså på plats och när jag nu skriver detta hoppas jag att min kära hustru Ulla visar fördragsamhet med detta, ty hon blir något irriterad på mig om jag "tar ut våren i förskott", som hon säger.
Och jag menar inte heller detta. Jag är medveten om att det är full vinter förstås, men ändå, små tecken är det förvisso, att en förändring är på gång, den som skapar det liv och den variation jag älskar med vår position på klotet.
Snödroppar i Eksjö.
Och som lök på laxen kan jag meddela att snödropparna faktiskt har börjat blomma i Eksjö. Redan!
Inlägg
Från Öland kan jag hälsa att Rödhakar och Gärdssmygar sjunger "helt vilt" sedan en tid, men denna sång är ju sedan lång tid känd som allmänt förekommande.
SvaraRaderaMen faktiskt så är Grönfinken min favorit, den försöker verkligen att dribbla med sin stämma mitt i vintern,
och i toppen av en björk låter den fantastiskt vackert, om än inte med en fulländig sång. När solen, i enstaka fall, når fjäderdräkten minner den om finkens praktdräkt när våren anländer vad det lider. Tänk vad några solstrålar kan göra i en fågels fjäderdräkt för att få oss att längta efter våren.
Talgoxar och Blåmesar filar ännu försiktigt på sin vårsång, men den är i antågande.
Hörs vännen!
Frank
Tack för din lovande rapport.
SvaraRaderaRödhake är ju kända vinterrevirhållande arter och sjunger därför hela vintern, liksom t ex strömstare.
Nu ljusnar livet!
Gebbe