I den milda och hårda sydvästvinden jagar en blåhökhane över Dags mosse. Han ömsom glider sakta eller kastar snabbt iväg i höjd eller åt sidan, följer tuvornas topografi eller försvinner ner längs ett dike, aldrig mer än någon meter över marken försvinner han efterhand bort mot Alvastra och Broby.
Han jagar på hörsel, sorkar och möss, där ett ynkligt tyst pip eller svagt prassel i torrgräset räcker för en lyckad jakt.
Men lika bra är han på att fånga småfågel, gulsparv och gråsiska, som kan överraskas av hans låga smygande. Ekvilibristiskt fångar han dem i uppfloget med fotens vassa klotång på ett långt utsträckt "smalben".
Den blå kärrhöken är en fågel som fascinerar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar