I den östgötska dialekten som jag känner den är "träd" inte bara något som växer i skogen. Ett träd kan också stå på fönsterbrädan inomhus och således beteckna en krukväxt. I pluralis heter det i samma monumentala dialekt inte flera träd utan flera "trän" och i bestämd form "träna".
- Har du många trän hemma?
- Jomensan, träna blommar fint i varje fönster.
Nu har vi inte bara såna trän hemma och i ateljén utan faktiskt några riktiga också, som liksom gränsar till de där som växer i skogen.
Till exempel har vi ett citronträd som ger nästan ett tjugotal läckra citroner varje år. Normalt står det inglasat om somrarna och i ateljén vintertid, men just nu i halvskugga under äppelträden i trädgården och njuter av friheten.
Vidare är det den vid det här laget nästan berömda kamelian som jag fick i födelsedagspresent förra året. Den står också ute och växer till, anlägger nya blomknoppar inför kommande vår i ateljémiljön. Den har jag alltså lyckats med hittills trots en del vånda om motsatsen till att börja med.
Vid garaget står ett Solanumträd och blommar vackert om än lite glest. Det är väl så där en sju år gammalt vid det här laget och stammen börjar bli tämligen kraftig och ärrad. Varje år åker den fram och tillbaka mellan trädgård och ateljé men det besväret är den verkligen värd.
Cistrosen börjar också bli gammal, efter mitt mått mätt, ungefär fem år. Mot slutet av varje vår inomhus i ateljén, är den nästan döende av brist på sol och frisk luft. Och till den här sommaren blev det bara en av de ursprungliga grenarna kvar att klara livhanken, men den blommar å andra sidan vackert och friskt. Återstår att se om kommande vinter kommer att bli dess sista i livet. Jag håller förstås tummarna för motsatsen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar