Jag kan ju aldrig låta bli att varje år göra några akvarellstudier av blåsippor från Omberg. Någon kanske anser att det borde vara färdiggjort. Men icke, icke för mig i alla fall.
Variationen av blåsippa på Omberg är nämligen oändlig och det blir aldrig färdigt och det är som det skall. (för att travestera Tranströmer en smula)
Tibasten blommar intensivt i färg och doft.
Så här kommer de nu; två olika blåsippor som fångades på berget under en promenad senast; en dag när taltrastarna, ringduvorna, bofinkarna och nötväckan sjöng så det ekade och den undersköna doften av tibast spreds längs vår väg så att man nästan kippade efter andan.
Och jo, vitsipporna står på tur. Det går fort nu!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar