Det är kallt för årstiden och väderfolket förklarar det hela med att en bubbla av ishavsluft har vällt ut över Skandinavium och idag på morgonen när jag drog upp rullgardinen kunde jag konstatera ett lätt snöfall över potatisland och spirande rädisor varvid jag undslapp mig en lång suck av besvikelse.
Men detta är förstås inte något uppseendeväckande alls. Värre har man varit med om, mycket värre, som i april 2012 till exempel.
Den 12 april 2012 såg det ut så här i vår trädgård.
För att inte tala om det där väderbakslaget för ett tiotal år sedan då det p g a ymnigt snöfall blev inställt Valborgsfirande nästan överallt i bygden. Eller varför inte tillbaks den 19 maj 1968, mitt värsta vårvinterminne av alla, hittills vill säga, då den redan äggruvande svartvita flugsnapparen försökte överleva i snö.
"Fy bubblan", som han sa, Rasmus i matinéfilmen "Mästerdetektiven Blomqvist".
Till något roligare kanske.
En hög rojalistiska inslag har droppat in i min verksamhet och då tänker jag inte på prinsfödslar och sådant, ty jag är föga intresserad av dylikt utan är mera av det republika slaget. Nåväl.
För ett tag sedan fick jag en speciell bok av min far. Han hade fått den som gåva från ett loppis i Svanshals vid Tåkern. Titeln på boken är "I guldjägares spår" och det är en reseskildring från Alaska av den kände författaren och naturromantikern Albert Viksten, vars litteratur, exempelvis "Bäverbäcken" med illustrationer av Eric Palmqvist, jag har kommit att älska.
Jag har läst lite i den här boken också, men den intresserar mig inte på samma sätt som Albert Vikstens andra verk, måste jag säga. Det som däremot intresserar mig är att det på försättsbladet finns en spännande dedikation. Denna:
Visst väcks man till funderingar om möjliga händelseförlopp. Vilken resa har den här boken gjort? Hur kunde den hamna i Svanshals, från slott till koja för att slutligen, äntligen, komma i min ägo!
Jag är inbjuden till ett annat slott, till Linköpings slott. På den årliga utdelningen av Landshövding Rolf Wirténs Kulturpris som jag själv en gång med stolthet och ära har fått mottaga. Nu är det dags igen för en trevlig tillställning men vem som blir årets mottagare vet jag förstås först när det blir dags
Vårt eget Majestät, konungen Carl XVI Gustaf, fyller 70 år till Valborg och jag har fått uppdraget att göra ett officiellt gratulationskort från Ödeshögs kommun till jubiléet. Nu är det klart, gediget hantverksmässigt med viss stilfullhet.
Nog nu för en tid, tycker jag, med rojalistiska inslag i min Naturliga Dagbok.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar