Natten har tydligen burit med sig lätt regn. Gatorna är fuktiga och i det spirande gröna gräset glittrar morgonsolen. Jag är på väg till ateljén.
Överallt i häckarna sitter rödhakar och sjunger. Vilket insträck det har varit i natt. Man skulle vilja ha varit med och haft på sig nattögon för att se de tiotusentals fågelkropparna dimpa ner från mörkhimlen.
Jag går långsamt och plockar daggmaskar; ett vansinnesprojekt måhända, men jag kan inte låta bli att försöka rädda en del av alla dem som nu söker nya möjligheter i livet men hotas av massakrering på sin väg över asfalten. Men jag inser snart det hopplösa i stituationen och ger upp och kliver över.
Ett stolleprov skulle säkert många säga, men jag har det i mig, livets värde och min lilla del av helheten.
För björktrasten som snattrar upp i kyrkans lind är det dukat bord.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar