15 juni - Pilgrimsfalk och brevduvor

Fri flykt - en oljemålning inspirerad av händelserna runt ringmärkning av pilgrimsfalkar på Omberg.

.

För länge sedan, då jag var ung, fanns det häckande pilgrimsfalkar på Omberg. Jag var där redan någon gång i mitten på 1950-talet med far och mor och jag tror att jag minns falkarnas flykt över stupet. I varje fall minns jag, de första åren med kompisarna vid Tåkern i början av 1960-talet, hur vi ibland fann slagna fågelbyten med näbbhack i bröstbenet, ofta skrattmåsar liggande på rygg med änglalikt utslagna vingar, renätna och fantasieggande kadaver. Och ibland upplevde vi också konkret vilken jägare det var fråga om - den "svischande" pilgrimsfalken på besök från Ombergs branter.

.
Runt om i stugorna i bygden finns också kvarlevorna från den tiden och tidigare, uppstoppade falkar spetsade med dussintals berättelser om pojkars vågade äventyr som klättrare i falkberg; ett mandomsprov som hette duga.

.

Varje bygdeskola med självaktning i Ödeshögs kommun har falkar i sina samlingar, ofta en ung fågel, alla uppstoppade av konservatorn Muhrman i Skänninge och jag undrar hur många pilgrimsfalkar han tog hand om mellan åren 1930 - 1960, och jag undrar hur många som sköts eller nackades bara för att slängas på gödselstacken värdelösa, som ohyra.

.

Mitt exemplar av uppstoppad ung pilgrimsfalk, skjuten vid Tåkern på 1940-talet

Själv har jag en av dessa många kvarlevor, en uppstoppad ung pilgrimsfalk, i ateljén. Den är skjuten vid Herrestad på norra sidan av Tåkern någon gång under 1940-talet och har hamnat hos mig efter en skilsmässa, och den är förstås preparerad av den skicklige konservator Muhrman.

Det känns faktiskt rätt tragiskt och vemodigt att denna vackra fågel en gång dödades för intet mer än att bli en dammsamlare men hos mig spelar den kanske ändå någon liten roll, tröstar jag mig en smula.

Sen kom åren med gifter och miljöförstöring, de hänsynslösa och förödande årtiondena under 1960 - 1970. "En tyst vår" - med utdöendet av mängder med toppredatorer: örnar, falkar och uvar. Även Ombergs falkar försvann, förstås, smygande tyst och definitivt. En dag var falkberget helt tomt och skrattmåsarna fick frid från falkens vinande slag.

Stammen av pilgrimsfalkar rasade och då det var som värst i mitten av 70-talet var populationen nere i tio till femton par i hela landet. Katastrof är ett ord som ofta används felaktigt men i det här fallet med rätta. Pilgrimsfalkens öde var beseglat för alltid trodde man som realist mer än som pessimist.

Satsningen på avel av infångade pilgrimsfalkar i hägn och kontrollerad uppfödning av insamlade ägg och ungar med Naturskyddsföreningen som huvudorganisatör under 80 - 90 talet med centrum i västra Götaland gav dock pessimismen ett välkommet tjuvnyp. De positiva resultaten kom efter hand att bli förvånande lyckosamma. Effektiviteten och kunnandet inom projektet ökade och med det möjliggjordes också förutsättningen att återutsätta pilgrimsfalkar i frihet vid Sveriges tomma falkberg; Norra Halland och södra Bohuslän var först med att få tillbaka sina fåglar.

Ur mitt skissblock från Hallands då enda häckande pilgrimsfalkar. Året är 1988 och jag och Dag Peterson sitter som falkbevakare.

1988 och 1989 satt jag som falkbevakare i ett falkberg i norra Halland tillsammans med fågelmålaren Dag Peterson. Vi bodde i en barack men där sov vi bara "omlott" ty merparten av tiden ägnade vi oss åt just falkbevakning hos ett av dessa återutsatta falkpar. Det var härliga dagar med tuben riktad stadigt och ständigt in mot bohyllan. Vi satt där med varsitt skissblock i handen och dokumenterade, ritade och skrev och solen den sken. Delar av mitt skissarbete vid falkberget i Halland resulterade sedan i två stycken kåserier i tidskriften Gavia - Fåglar i Södra Älvsborg 1989 och 1990.

Omslaget till tidskriften Gavia, där jag gjorde kåserande reportage både 1989 och 1990.

Målet med vår gärning var att hindra främmande och ogästvänliga besök, falkenerare och ogärningsmän, från att förstöra häckningen. Sånt hände på den tiden även om risken möjligen var något överdriven. Det sades då, att en kull falkägg kunde vara värd tiotusentals kronor på den svarta marknaden och att en falkunge kunde inbringa minst det dubbla i ett främmande arabiskt shejkdöme. Som sagt, det hände, faktiskt på riktigt att falkbon plundrades och idag ser vi facit i alla dessa tama falkenerarfalkar som finns både i Europa - läs England och Tyskland - samt i arabiska länder. Där finns säkert ättlingar från svenska falkberg inkluderade, idag ofta sönderavlade och hybridiserade.

"Den gamla damen" - JP19 fotograferad vid bohyllan på Omberg 2003.

Sen dök den upp, den första falken på Omberg för, kan det vara, tolv år sedan, en hona med vit höger lillvinge och ringmärkt i "Projekt Pilgrimsfalk". Det var vännen Lennart som hittade henne, han meddelande Janne som i sin tur meddelade Fältstationen och resten är historia och en mycket positiv sådan. Idag häckar två par av pilgrimsfalk på Omberg, ett par i Sommen och i år även ett nyetablerat par i närheten av Gränna. Och den "gamla damen", hon den första, är ännu kvar om än något grånad om nu pilgrimsfalkar drabbas av sånt.

Unge av pilgrimsfalk - fotograferad under ringmärkning på Omberg 2003.

Den 14 juni detta år, ringmärktes fyra ungar i ett av Ombergs bon. I samband därmed insamlades vissa bytesrester och det är egentligen med anledning av detta som jag skriver hela denna berättelse.

Bytesrester från ringmärkningen av pilgrimsfalk häromdagen - två brevduvor.

Jag har tagit hand om materialet som bland annat består av fötter och lösa ringar från uppätna brevduvor. Jag tänker att det kan vara intressant att veta lite mer om om bakgrunden och fånga möjligheten att knyta kontakt. På en av ringarna finns nämligen ett mobiltelefonnummer. Jag ringer och Daniel i Älgarås svarar.

- Det var en av mina bästa duvor, säger han; en hane som vann sitt race förra helgen då den släpptes i Lesjöfors. Den här gången deltog han i ett släpp vid Örebro med tolv av mina duvor. Bara nio kom hem som väntat och en kom dagen därpå.

- Den blev mat till fyra fina ungar av pilgrimsfalk som just har ringmärkts på Omberg, berättar jag.

Sen talas vi vid i telefonen Daniel och jag varvid en intressant historia rullas upp:

Klockan 0930 på söndagen den 14 juni går släppet av brevduvorna i Örebro. Vad händer sedan? Kanske följande: Ett litet gäng av dessa duvor, med ägare från flera håll i Västsverige, verkar gå vilse då de når Vätterns nordspets och väljer att följa östra sidan av sjön och hindras därefter av den byiga och hårda nordvästen att återvända till "rätt" sida; de vill väl inte gena tillbaka över vattnet, utan följer landlinjen mot söder och hamnar så småningom utanför Omberg, där en av dessa duvor blir byte för pilgrimsfalken. Vad som händer med de övriga "försvunna" duvorna, undras det fortfarande över hos ägarna. Kanske kommer de att följa stranden ner till sydspetsen av sjön för att därefter möjligen hitta hem norrut igen.

- Problemet väntar på sin lösning, säger Daniel. Jag saknar ännu en av mina duvor och vi undrar och väntar.

Klockan 14.30, samma dag, den 14 juni, alltså endast fem timmar efter släppet, sker ringmärkningen i falkboet på Omberg, varvid bytesresterna tas om hand. Det är frågan om helt renätna, men ännu i skrivandets stund, färsksluktande duvfötter, som jag har framför mig.

På dessa fem timmar har alltså duvsläppet skett, duvorna flugit cirka åttio km söderut, blivit anfallna varvid en har blivit tagen av pilgrimsfalk och transporterats till falkboet och där blivit närande falkmat varefter den återfunnits, tillvaratagits och lyckosamt nog hamnat i mina händer för vidareförädling av ämnet, varvid hela denna fantastiska berättelse om en händelse och ett tidspressat förlopp, har kunnat rullats upp i detalj.

Daniel är mycket tacksam över mitt beslut att meddela honom tillvaratagande. Han kan också hjälpa mig med att bestämma ytterligare ringmaterial. En grön ring, också den från falkboet, visar sig nämligen tillhöra en brevduveägare i Skåne, vars duva försvann efter ett släpp i Jönköping helgen innan, alltså den 7 juni. Även detta är lite egendomligt, menar Daniel, att den har flugit åt "fel" håll, åt norr istället för hem mot söder.

Tänk så mycket spännande information som kan komma i dagen om man bjuder till, tänker jag och är glad att jag tog kontakten.