2 juni - Tåkernbesök med skolklass

På kvällen ringer Moa från Svämb och berättar om en uggelunge på vägen. Jag åker dit rappt; konstaterar att det handlar om en kattuggla och sätter upp den i skydd i ett tätt körsbärsträd. Nu skall den säkert klara sig, berättar jag, och därmed är både ugglan och Moa nöjda.

.

Utflykt -Tåkern

.

Ännu då vi lämnar skolgården är det varmt och skönt och solen skiner. Då vi en halvtimme senare landar med bussen på P-platsen vid Glänås har molnen redan tornat upp sig i norr och kylan kommer krypande längs backen. Efter en timme vid tornet kommer regnet i byar och temperaturen sjunker ytterligare ...

.

...men inte humöret. Inte alls! Ullas skolklass 4 A från Fridtjuv Bergskolan i Ödeshög är ett perfekt exempel på elever med värme, glädje och nyfikenhet. Det är hur kul som helst att vara med dem ute i naturen. Och sånt behövs, när vi har fyra timmar framför oss, kvarlämnade och utlämnade åt naturens krafter och nycker.

Hela klass 4 A är samlad vid utflykten till Tåkern.

Som tur är har vi alla rikligt med matsäck som vi kan njuta av inne i tornets nedre rum tätt, tätt packade tillsammans med häckande ladusvalor.
.

Emelie i intensivt fågelstudium!

Efter ett tag upphör faktiskt regnet och vi ger oss ut på vandring längs spången på Svanshals äng. Vi tätar till troppen då vi passerar rakt genom koflocken med alla kalvar och där tjuren råmar markerat av vår närhet. Det går bra. Alla håller sig lugna - både kor och barn.

Vi plockar mängder av ruggade vingpennor från grågäss, studerar majvivor och hade det inte varit för vårt intresse (läs mitt intresse) för en komocka och dess innehåll av larver och baggar, kanske vi hade hunnit längre än det nu blev.

- Nästa gång kanske vi inte behöver stanna och titta på koskit, säger Vladde. Då hinner vi säkert att komma ända ut i vassen och se lite mer fåglar.

Jo, så får det nog bli, när barnen nästa gång gör ett besök med mig, såsom 5:or, vid tornet vid Glänås. Men det blir kanske inte förrän till nästa vår.