10 juni - Frågan om Naturreservat

Det är det här som gör mig så orolig...

... den nuvarande regeringens ambitioner att föra över alltmer beslutanderätt från riksdag och länsstyrelser till kommunerna.

Den generella ambitionen kan väl tyckas vara logisk och riktig, att lägga bestämmandet nära människor som närmast berörs, men då det gäller frågor om natur och miljö kan dessa idéer få egendomliga och obehagliga konsekvenser, menar jag. Nedan listar jag tre typiska exempel med olika problemställning och jag ber er ha vänligt överseende med att jag slår in redan öppna dörrar i exemplen 1 och 2..

1. Vargens vara eller icke vara och jakten på djuret i i fråga, är en typisk sådan fråga. Självklart för mig är att vargen är en riksangelägenhet och inte något som skall avgöras på lokalplanet. Detta medför å andra sidan att staten måste ta ett generöst och övergripande ansvar för problem som kan uppstå "hemmavid".

2. En annan fråga är att strandskyddet har förts över från länsstyrelserna till kommunal nivå, vilket innebär en stor uppluckring eftersom kommunerna kämpar med varandra om att dra nya innevånare till sig. Att få bygga sitt hus strandnära är status och eftertraktat. Tidigare kunde länsstyrelserna bromsa olyckliga former av vattennära exploatering men nu när kommunerna har ansvaret blir det ofta slagsida bort från allemansrätt, natur- och miljöhänsyn.

Min käpphäst är den, att kompetensen vad gäller natur och miljö ofta är undermålig på kommunal nivå. Och nedan följer ytterligare ett "skräckexempel" på detta.

Faksimil ur tidningen Östgöta Correspondenten 9 juni 2009. Läs och begrunda konsekvenserna när beslutandet hamnar på fel kompetensnivå.

3. Avsättningen till Naturreservat. Jag läste med förvåning och besvikelse i gårdagens Corren, att Åtvidabergs kommun säger nej till ett nytt tänkt naturreservat i skogsmark. Och inte nog med det, kommunstyrelsen där uttrycker att man tycker att det överhuvud taget är nog med skyddad mark i kommunen fortsättningsvis med hänsyn till de areella näringarna. Så kan det bli då ansvaret hamnar fel, då kompetensen inte finns, jäviga lojaliteter kan tänkas och övergripande hänsyn är bortdelegerad.

Min slutsats är att det borde behövas endast få fall ytterligare för att ha incitament till att för gott ta bort beslutanderätten om natur-och miljöskydd från den kommunala nivån.