25 augusti - Öninge hamn

På vägen ner, vid Öninge Korpralsgård ungefär, lyfter två gamla havsörnar från åkern. Deras stjärtar lyser kritvita mot mörka kroppar; ljuset är skarpt. Vi  följer dem i kikaren när de drar iväg bort mot Omberghållet och försvinner. Är det månne ett av våra etablerade par, nu nyblivet barnlösa, spekulerar vi i bilen. Det är ju den tiden nu, att ungarna får klara sig själva.

Två gamla havsörnar gläder oss.

Vid Öninge hamn träffar vi Stig Andersson och jag passar på att informera mig om eventuella aktualiteter.

Stig Andersson framför den skyddade viken där båhusen ligger i lä bakom mäktiga klippor och under korrugerat plåttak.

Stig berättar för mig att här finns en förening som äger och förvaltar hamnen. Sexton medlemmar ingår, mest närboende, och många av dem har båtar på plats i båthusen. Stig är pensionär och bor alldeles intill. Han fiskar kräftor och röding på fritiden, men jag ser att plastboxen just idag ännu är tom.

Här ser man Öningeviken och båthusen från klipporna ovanför, akvarellskiss,

Stig berättar vidare om platsens historia som Ödeshögs gamla officiella badplats, med simskola och allt under 1940 till 1980-talet. Här fanns omklädningsrum, trampoliner och någon form av brygga. Barnen simmade därute mellan uddarna under sträng hållning av läraren Roland Hagberg. Stig var med!

Här mellan klippor och stenblock lärde sig Ödeshögsbarnen sig att simma förr i tiden, även om vattnet ofta var kallt.

När vi själva kom till Ödeshög i början av 1970-talet, var det ännu hit vi åkte för att njuta Vätternbad. Stora Lund var ännu ett skjutfält med tillträdesförbud och Hästholmens hamn var avsedd för annan verksamhet. Vid Öninge var det fullt varma somamrdagar. Än idag kommer ungdomar hit för att bada och fiska, berättar Stig, men inte är det som förr.

Graniten är vass och skarp. Numera känner jag min begränsning.

Ute på klipporna vid Öninge bokade man in sin egen hylla i god tid innan det blev fullt. Man hade sina favoriter. Sen kunde man njuta av friska klippbad hela dagen, simma ut och kika ner i brådjupet utanför klippväggen; 75 meter brant har jag alltid sagt, men Stig rättar mig med att det är en 45 m brant undervattensvägg. Men, den räcker väl för den som vill ha spänning eller utöva fridyk, vilket är mycket vanligt på platsen. 

Här är nästan alltid en blå flagga hissad och ur vattnet stiger kaskader av bubblor

Öninge är en undanskymd vrå i Vätterlandskapet. Så annorlunda och spännande. Här samsas naturens motsatser i form av blodnäva, småskrake, hasselsnok och gråal (arre).