Vi har en egen variant av en växt hemma. Den har uppstått spontant som hybrid mellan vår en gång inköpta blå alpklematis och någon annan sort någonstans ifrån. Den dök plötsligt upp för ett par år sedan och i början var den tunn och skör. Men efter att åren har gått har den acklimatiserat sig väl som halvt vildväxande i trädgården och nu blommar den ganska rikligt och mycket vackert bredvid den gamla blå alldeles intill vår eftersatta lilla damm. Blommorna är vita med en svagt skär ton och är en aning mer utbredda i växtsättet än den blå. En gång försökte jag få tag i rotskottet för att flytta den, men det ville sig inte och nu har jag bestämt, att den får stå kvar där den en gång blev till.
Jag har döpt den till Ulla, efter min kära hustru.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar