Från Brottsledet på Ombergs norra spets leder Vallgatan uppför en brant grusbacke. Platsen som ligger vid backens slut har vi besökt många gånger, Lars och jag. Han fick vetskap om den genom Inga Svensson en gång för länge sedan. Hon hade koll på både de finaste växtplatserna och sin make Per Emil, som då var jägmästare på berget, att han under sitt arbete var extra försiktig och tolerant mot sköna och sällsynta växter och dit räknade Inga självklart orkidéerna.
Här uppe växer nämligen ett fint men spritt bestånd av orkidén Sankt Pers Nycklar och vi är där för att kolla hur det står till med dem och hur många vi kan finna. Antalet brukar variera avsevärt mellan åren och Lars vet att berätta om tusentals ibland på Ingas tid ner mot dagens hundratal.
Lars leder tåget in i de tättväxande markerna. Notera tandroten i förgrunden. Den är rikt förekommande här.
Förr fanns en stor och grov granskog här uppe, blandad med gläntor av öppen mark, där jorden är som tunnast, och uppväxande lövsly. Idag är det mesta av barret borta och ung lövskog, hassel och kratt tränger på och minskar de öppna ytorna.
Vi strosar runt över det ibland svårbemästrade området och räknar så gott det går. Sammanlagt höstar vi in runt 150 exemplar av spridda Sankt Persnycklar denna dag och med det är vi ganska nöjda, även om det tidigare bästa stället, där man oftast kunde räkna hundratals på en liten öppen yta, numera är spolierat av hela tiden återkommande vildsvin, vilket vi noterade för mer än tio år sedan.
Sankt Persnycklarna på Omberg varierar ganska mycket, precis som de brukar göra. En del är små och glesblommande, nästan som göknycklar i utseende, andra är frodiga som hyacinter. Några är mörkt kadmiumröda och andra mera rosa. Men vita, som också finns sällsynt, har vi aldrig skådat här. En del har fläckiga blad, andra är ofläckade och däremellan finns alla varianter. Jag lägger in några individer från besöket så att ni förstår vad jag menar:
Det som alla Sankt Persnycklar emellertid har gemensamt är den "Beck-i-Bölja-struktur" som bladen uppvisar, vilken är artkaraktäristisk så att man inte blandar bort korten med en annan frekvent Ombergsart, nämligen fläcknycklar, som i och för sig kommer senare på säsongen.
Men jag har mer att berätta. Det hände sig nämligen, att vår gemensamme vän i sällskapet, entomologen och botanikern Kjell, numera också är nyvunnen som fågelintresserad. Han har installerat den häftiga "Merlin Bird ID app" från Cornell Lab. och använder den flitigt i mobilen när vi numera vandrar omkring för att lära sig om och hålla koll på vilka fågelarter vi hör.
Kjell kollationerar ofta uppgifterna med mig, vill höra om mina rön och tankar. Ibland blir jag först, ibland appen om att lyssna in en ny art: gransångare, rödstjärt eller svarthätta till exempel. Det är viktigt att vara noggrann och ha tålamod. Man kan inte lita på förslaget från appen till hundra procent, säger jag. Enstaka läten kan missuppfattas och bli fel.
Just när Kjell och jag talar om detta, kommer han över med mobilen till mig och visar.
- Har du sett, säger han, nu får du visst vatten på din kvarn.
På listan över hörda arter kommer sommargylling upp
- Så intressant, svarar jag något upphetsat. Det är absolut inte omöjligt.
Men hur vi än lyssnar vidare hör varken vi eller mobilen något mera och sommargyllingen får blott förbli en spännande möjlighet.
När Kjell senare på dagen frågar mig om den trädgårdsträdkrypare hemma vid torpet på Dags Mosse, som mobilen registrerat, svarar jag dock med ett klart och bestämt NEJ!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar