Ännu en vår har jag fått tillsammans med Ombergs blåsippor. Det är en stor gåva att få vara på plats när ett helt berg bitvis färgas blått i alla dess olika varianter. Varje vinter ser jag fram emot just detta ögonblick och som jag kan längta.
Men nu tar vitsippor och gulsippor över scenen. Lönnarna blommar för fullt och om några dagar även häggen. Sen slår bokskogen ut och skuggorna tätnar. Då står blåsipporna i lönndom och suger kraft till nästa vår, djup inne i det fördolda. Och så får jag gå där och längta igen, ett helt år, fast det är det förstås värt!
Jag hoppas att min vän Sverker förlåter mig om jag återberättar en historia han har dragit några gånger för oss om tisdagarna. Den går så här ungefär.
Inför att han, en vår för länge sedan, skulle ta emot och guida en grupp engelska naturintresserade människor på Omberg fick han frågan:
"Do you think it will be possible to find some Hepatica - Wood Anemons, on our visit?"
Varvid han svarade: "That will be impossible to avoid."
Blåsippornas säsong är i det närmaste slut. Men innan dess, tog jag med mig en duk ut i det fria och lade upp mitt motiv. Sålunda har jag i ateljén, på mitt vis, skapat en fortsättning av årets sköna blåsippsblomning. Jag har förvaltat gåvan.
Men, jag säger som jag brukar, att det är svårt att göra en oljemålning rättvisa på ett foto. Verket bör ses på plats och med egna ögon. Välkommen att vara på plats i min ateljé, när Konstrundan pågår 14 - 17 maj. Vi ses!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar