Här finns de, som gillar vårregn nästan mer än jag gör. Idag på morgonen när jag kommer till ateljén är de på plats på gräsmattan, typiskt hoppande omkring jämfota i sin ständiga jakt på daggmaskar. Som de njuter, det både ses och hörs. Snart därpå är det full fart runt om i lindarna. Snattrande och skärrande far de efter varandra i flygfulla jakter, för att komma först till bästa platsen för den lerförstärkta och gräsbonade boskålen. Det är bråttom. Allt ska hända med ens. Nu!
Björktrastarna har alltså anlänt, äntligen. Jag har väntat på dem. De ska ju alltid finnas här och utan dem bleve det tomt och tyst. Med regnet kom de, omedelbums. Björktrastar och regn hänger ihop som ler och långhalm och jag har längtat efter dem båda. Men kan någon fatta hur allt går till, att systemet fungerar.
Jag sitter i fönstret i kontoret och har dem utanför i gräset. Jag hämtar skissboken; det blir en av mina enklaste och snabbaste skisser någonsin, bara för att fånga själva intrycket innan det lika snabbt försvinner.
Men regnet, som började någon gång under natten, det pågår. Skönt!
Nu återgår jag till oljorna!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar