Mycket trist är det, att jag har sett betydligt fler döda än levande och länge trodde jag att mårddjuret iller bara fanns i sydligaste Sverige, i Skåne och Halland med omnejd. Jag lutade mig därvid mot gammal facklitteratur som angav att arten saknades från Mellansverige och norröver.
Iller, akvarell målad idag, 13 november 2024.
Hoppas att ni tål den otäcka bilden som följer. Det är en avskyvärd kontrast till bilden ovan.
Trafikdödad iller i skogsbygden söder om Ödeshög i september 2012.
Karin i Sjöstorp vid Ödeshög var den person som handfast fick mig att inse att arten även fanns i Ombergsbygd, då hon, trots mina tidigare tvivel, visade upp en död iller i en hink.
- Den har jag tagit i en fälla i trädgården, sa hon, och det är den som har tagit mina ankor trots att du hävdade motsatsen.
Där fick jag på skallen så det sved!
Detta var många år sedan och idag vet jag bättre eftersom jag genom åren själv har sett åtminstone ytterligare fem trafikdödade illrar.
Levande iller observerad vid Stora Åby, Ödeshög den 17 november 2014.
Bland dessa lik har jag ändå noterat ett levande och lyckligt djur. Skönt! Det mötte jag vid Stora Åby kyrka när jag kom i bil om natten. Illern sprang i billjuset vid vägrenen och jag såg den ganska väl trots mörkret och jag gjorde en skiss direkt tillbaka i ateljén.
Trafikdödad iller, Hulje, Mjölby den 13 november 2024.
Idag var det dags igen. En nydöd iller låg vid vägkanten på gamla vägen mellan Mjölby och Hogstad, nära Hulje. Trafiken hade skördat ännu ett offer, som dessbättre ändå slapp lida eftersom huvudet var krossat. Det var ett vackert exemplar som jag dokumenterade med kameran innan jag lade det åt sidan för kråkor och ormvråk. Det blir rapport till Artportalen i eftermiddag.
Nästa gång vill jag se en levande iller igen, tack!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar