Det var utlovat ett möjligt snökaos till idag, men det kom alldeles av sig och drog förbi söder om landet och försvann upp i en båge mot Östersjön. Istället kom Norrlandskusten att drabbas av "snösmockan".
Alltid denna hysteri numera med den första snön. När jag var barn snöade det bara, alldeles naturligt och självklart. Det var inget alls att oroas över möjligen yvas då längtan var stor.
I Ödeshög kom idag endast lätt kornsnö och gav marken ett tunt lager av vitt puder. Samtidigt slog min strimamaryllis ut sina första klockor.
Strimamaryllisens sköna klocka.
Jag planterade om den i våras eftersom den till slut tätnade så att den sprängde den gamla keramikkrukan. Jag delade lökarna och satte dem tätt i ny jord och oroade mig över fortsättningen. Oändligt långsamt stack nya blad upp efter någon månad. Fler och fler. Det var lycka!
Så häromveckan skedde undret; en ny stängel var på väg upp och idag, lagom till snön, slog de första två klockorna ut vackert mot det vita pudret utanför ateljéfönstret.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar