1 november - Reaktioner efter ett ingrepp vid Naturum Tåkern

Jag hann bara precis hem för att hinna ta del av flera arga kommentarer på nätet, röster av indignation och förtvivlan. De kom från aktiva medlemmar i den ideella föreningen Tåkerns fältstation, vilka kände sig överkörda. Återigen! Den här gången genom ett överraskande och fult ingrepp vid Naturums fågeltorn rakt över fältstationens plats för standardiserad ringmärkning.

Tåkerns pionjärer. Foto - Christer Elderud, 1972

Redan för tio år sedan när fältstationens nav, det gamla handbyggda fågeltornet vid Glänås vid Tåkern revs för att ersättas av ett flott nybyggt naturum Tåkern kom utlovade förpliktelser på skam. Vi skulle få en egen, för vår verksamhet anpassad lokal i bygget, en plats där vi kunde fortsätta vår verksamhet med fältstudier och ringmärkning, var det sagt. Den skulle ligga i "annexet". Ingen diskuterade emellertid med oss om själva utformningen. (Och där kan man väl säga att vi begick ett stort misstag. Vi skulle ha varit mera drivande istället för att enbart lita på givna löften).

När bygget var klart fanns en lokal där, såsom utlovats, men den var långt ifrån anpassad efter våra speciella behov och kom därför att bli endast mycket lite utnyttjad av fältstationen; mest för  medlemsmöten och dylikt. 

Fortsättningsvis kändes det som att allt erbjöds mera som på nåder. Inte ens att sälja våfflor, när publik ringmärkning ägde rum vid olika events, gick att genomföra. Samarbetet började tyvärr alltmer att halta på många sätt, till vår stor besvikelse.  

Jag åkte ner i förrgår för att med egna ögon besikta det nya ganska brutala ingrepp som skett. En bred vall av sten och grus ledde från tornet ut genom vassen över vattnet bort mot de häckningsholmar som var anlagda för skrattmåsar, tärnor och änder; ett fult och onödigt stort bygge, enligt min mening, bara för att kunna installera den nya pegel som beställts.

Åtgärder i natur, vet jag nu av lång livserfarenhet, läker ofta fortare än man kan tro, men den här vallen av krossten och grus, kommer nog att bli svårare för naturen att ta hand om även på sikt.

Mitt i bedrövelsen ändå något positiv. Vid bryggan har en efterlängtad resning skett.

Men värst av allt är att anläggningen nu helt har spolierat den ringmärkningsplats genom vass och buskar som Fältstationen använder sig av. Här sker standardiserad ringmärkning och även publik ringmärkning för Naturums besökare. 

Hur kunde detta få ske, så oannonserat och oförberett. På vilket sätt är naturum Tåkern inblandat? Hur mycket visste länsstyrelsen i Östergötland? Varför skedde ingen samverkan med Tåkerns fältstation. Frågorna är många men hittills saknas svar.

Nu är det läge för en ordentlig utredning. Tåkerns fältstation vill ha räfst och rättarting i ärendet. Utan föreningen och dess genomgripande vetenskapliga verksamhet allt sedan starten år 1963 hade säkerligen naturum Tåkern aldrig blivit av eller ens varit påtänkt. Vi måste ha respekt för historien.

Gebbe Björkman, sedan starten och fortfarande, medlem i Tåkerns fältstation.