Jag kan inte längre undanhålla er en bild från lite tidigare i somras. Den är tagen vid Brokinds bad vid Lilla Rengen söder om Linköping, mitt i Eklandskapet och är ett skönt minne från den fantastiska sommaren detta år.
Det är yngsta barnbarnet Hannes som mycket intresserat studerar en hona av ekoxe som mamma Karin håller i handen. Efter fotograferingen återbördades skalbaggen till en ek i närheten, där hon genast vände ansiktet neråt och försvann in bland trädets rötter. Jag tror att hon var höggradigt gravid och vill placera ut sina färdiga ägg.
Här är jag själv i samma situation på Öland någon gång under 1950-talet. Arv och miljö i samarbete.
På tal om detta med ägg finns en liknande händelse att berätta med barn och natur i fokus, också den är från i somras.
- Morfar, kom! ropade barnbarnen Naemi och Blanca. Det händer något konstigt vid fönstret.
I fönstersmygen i det hyrda huset på östra Öland kröp en metalliskt grön fluga runt, en så kallad Guldfluga med släktnamnet Lucila sp. Ingen märkligt förstås med detta - flugor var det gott om. Men, den här var oerhört trög och envist dröjande bland andra fluglik, nyss slagna med flugsmällan. Den bearbetade flugkropparna, smakade med snabeln och sniffade med fötterna och släppte sen ut gulvita små minilarver ur bakänden här och där på asen - lade larver helt enkelt.
Det är så guldflugor av släktet Lucila gör. De kläcker äggen i egen kropp och levererar färdiga larver, som omedelbart kan ta för sig av födan innan andra asätare hinner ifatt.
Den här guldflugan var nog minst sagt desperat. Instängd som hon var och troligen hade varit under en hel lång och varm sommardag utan mat och byten, gav hon sig nu på ett par futtiga fluglik vid fönstret, för att portionera ut sina mogna larver innan hon själv föll ihop av strapatsen. Ty det var just vad hon gjorde - "dog", "gick till de sälla jaktmarkerna", "tog ner skylten", "gick bort" helt enkelt mitt framför barnens och mina förundrade ögon.
Vi fick vara med om en tappert kämpande moders sista beundransvärda ansträngning och gärning. Sånt är stort och absolut tillräckligt intressant för att väcka ett tidigt och bestående naturintresse.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar