2 augusti - Några gamla minnen

Många minnen bär vi med oss genom livet. En del lever vidare starkt och nära medan annat alltmer försvinner i glömska. Häromdagen var det dags att tömma två gamla kartonger från förr. De har stått i förrådet och samlat damm länge nog och Ulla tyckte med rätta att det nog vore bra om jag nu till slut gjorde något åt det hela. 

Jag tog med lådorna till ateljén för att vara ifred under processen med den spännande genomgången. Man vet ju aldrig.

Allt är nu äntligen sorterat, i tre högar. Det mesta är sånt som jag har tänkt kassera direkt, annat tänker jag ta en närmare titt på innan avslut och något litet menar jag kanske kan vara värt att spara eller lämna vidare på något sätt. Det är verkligen skönt att städa medan tid finns. Jag gjorde det i ateljén för något år sedan; slängde mängder av bråte och gamla utrangerade alster. Och nu blev det alltså tid för gamla nycklar, brevkorrespondens, skolsaker och billigt souvenirkrams från resor man har glömt, att också få komma till ro i härför lämplig container.

1. Det svartvita porträttet som min vän fotografen Christer Elderud tog av mig en blåsig dag vid Vättern tänker jag förstås spara.

2. Pekpinnen fick jag av min dåvarande flickväns mamma när jag tog min lärarexamen. Året var 1971 och alla gamla traditioner sopades bestämt under mattan. Jag gick ut i den första kullen på den nyinrättade Lärarhögskolan i Linköping utan ett uns av firande, men pekpinnen fick jag som ett litet bevis. Tack för den.

3. Märkestavlan är fylld med medaljer för Riksmarschen, Gossgymnastik och Simborgarmärken m fl samt olika årgångar av Majblomman som jag tänker förära Ullas samling.

5. Souveniren är en billig träkåsa från "Oslo". Det var så exotiska utrikesresorna möjligen kunde tänkas vara på 1950-talet, åtminstone i vår familj.

6. Den rosa kudden doftar inte längre av den parfym jag ännu möjligen minns.

7. Ett mottaget gammalt brev från sommaren 1969 då jag arbetade i Halmstad Järnverk under traversen och lastade armeringsjärn av olika dimensioner på ljusblå lastbilar och godsvagnar: Brevet har ett frimärksporto som skvallrar om att tiden har gått. Av Halmstad Järnverk finns idag inte det minsta spår, men jag minns cyklarna vi köpte för en billig penning för transport till och från arbetet Vincent och jag, värmen i fabriken, månlandningen vi lyssnade till i transistorradion i vårt lilla hyresrum och vandringen hem en tidig morgon från en nattlig bravad i Tylösand.

8. Passaren är för utskrift med tusch inom linearritningen i  gymnasiet i Mjölby. Linearritning var obligatorisk och för att få mitt Stora A i teckning som läraren ändå tyckte att jag var värd behövde jag också lämna in ett fint renritat arbetsblad i tusch. Min lärare Ingrid Hillar bönade mig om en extra sista ansträngning. Det blev Lilla A till slut.

9. Den svarta lilla triangeln är mitt första plektrum till den akustiska gitarr som jag köpte för 300 kr, en Levin förstås, efter en hel sommars arbete på Mjölby träskofabrik, där jag pliggade ovanläder med en magnethammare och munnen full av nubb.

10. Min första bil var en svart Volkvagn 1200 med sökarlykta på taket. Den kostade 800 kr och den höll ett knappt år innan det var dags för skrotning när framvagnen var så rostig att ratten blott med stor ansträngning gick att rubba. Bilen är för alltid förskingrad i universum men nyckeln har jag kvar.

11. Mina militärglasögon från 15 månaders underofficersutbildning på A7 på Gotland. Dem behövde jag för att kunna skjuta fullt på Skyttemärket med min k-pist. Jag trivdes på ön och var nog en av få fastlänningar som sökte dit frivilligt, men det var förstås naturen som drog. En dag övertalade jag en luckakompis som hade bil att ställa upp på en resa till Fårö där vi fick uppleva blåkråkans sista/senaste häckning i landet på nära håll.

12. Den lilla silverringen överraskade mig. Kerstin ägde den och jag fick den och har den nu i min ägo. Jag är dock osäker på vilken Kerstin.

13. Jag fick behålla en klické i bly. Den är gjord efter en av alla mina tuschteckningar som jag gjorde för Kort&Gott-sidan i Östgöta Correspondenten. Sammanlagt finns många hundra bilder och texter av mig från perioden 1965 - 1990 i läggarkivet.

14. Även jag ville kunna sjunga och spela som Bob Dylan, så jag köpte mig både munspel och tillhörande hållare, för att ha händerna fria att kunna dansa över strängar och hals. Det var en lycklig period i mitt liv; ett sätt att umgås under kvällar vid lägereldar och musikdiggning med tillbehör i dämpad belysning. Repertoaren var begränsad och allt jag sjöng, alltid  på engelska, var inte helt klockrent, men det dög ändå, då.

15. Fyra av mina rökpipor. Trean är en s k dollarpipa som var billig, medan de andra står för smärre investeringar, gjorda i Briar-rot, vilket jag idag, men inte då, vet är växten trädljung. Allt tog slut den 16 juli 1971 då jag la av med allt detta, vilket är något av det bästa jag någonsin har gjort även om jag länge kunde sakna proceduren med skötsel och värmen av en pipa i knuten näve på en stubbe i skogen.

*

Men det som jag verkligen letade efter, den gamla dagbok från en otroligt spännande Ölands- och Gotlandsresa som Göran och jag gjorde tillsammans på var sin moped 1963, fanns inte där. Det känns så sorgligt och jag undrar var den är. Kanske finns någon mer kartong att leta igenom. Jag slutar aldrig att hoppas!