Extra stor är glädjen att botanisera tillsammans med en kär dotter. Så blev det när vi var uppe i Stockholm några dagar i början av veckan. Vi vandrade längs gator och cykelvägar i bostads- och industriområdet runt Segeltorp och dotter Hanna visade på stort intresse och goda kunskaper om områdets flora. (Eg. var vi förstås i Huddinge kommun och inte i Stockholm, men som lantis kommande utifrån går detta ju nästan på ett ut.)
Området bjuder på flera botaniska överraskningar för en Ödeshögsbo. Det är förvånansvärt mycket som är annorlunda mot hemma. Här uppe finns det nämligen gott om lundkovall, ryssgubbe, vitplister och löktrav, vilka alla är arter jag nästan helt saknar hemmavid och nedan följer ytterligare några spännande floristiska upplevelser.
Strimsporre, Linaria repens
Strimsporre är en art som är mycket ovanlig i min hembygd. Jag har hittat den, vid den gamla järnvägsstationen mitt i byn, men den är vad jag förstår utgången idag när spårområdet är bortrationaliserat sedan några årtionden. Strimsporren är en växt som spridit sig från Västeuropa till "fattigmarker" längs vägar och järnvägar och den är idag inte ovanlig, förutom i Ödeshög då och den är under fortsatt spridning i vårt land.
Gulsporre, Linaria vulgaris, är också den en lejongapsväxt.
Syskonarten Gulsporre, Linaria vulgaris är däremot en inhemsk art som är vanlig också i min hembygd. Som lärare för länge sedan, använde jag den varje höst vid skolstart, det är nämligen då den blommar som bäst och den är perfekt för barn att dissekera för att lära sig om en blommas uppbyggnad.
Hybriden Mellansporre, L. vulgaris x L. repens
När nu strimsporren alltmer sprider sig i gulsporrens tidigare förhärskande domäner och de båda arterna därmed möts uppstår ofta en ny form, en hybrid mellan de båda som kallas för Mellansporre. Korsningen är fertil och mångformig och kommer möjligen så småningom att stabiliseras till en ny art. Men, sådana hypoteser får framtiden berätta om.
Stånds med annorlunda karaktär.
Stånds är också en av de arter som inte är särskilt allmän i västra Östergötland till fromma för alla hästgårdar, då växten är dödligt giftig för häst, även i höform. Längs promenaden fann vi ganska gott om denna art. Men vi såg också några exemplar som skiljde sig markant från normalen. De var låga och glesblommiga och med få kronblad samt ganska väl fyllda blad. Hemma har jag letat vidare i artkomplexet "ståndsar" men vågar inte säga något mer om individen i bilden ovan innan jag ställt frågan till nätverket Svensk botanik. Jag återkommer.
Nog vet jag att Svartkämpar kan variera väldigt men den här tycker jag är ovanligt avvikande och att den också påminner om släktingen gulkämpar. Även här måste jag nog be om hjälp.
En annan växt jag funderar över är den individ av kämpar som växte i gruset längs vägen. Se bilden ovan. Kan det vara en hybrid mellan svartkämpar och gulkämpar. Finns sådana? Jag återkommer.
Senare tillägg, Torbjörn Tyler har svarat följande på mina funderingar:
"Svartkämpar. Ståndsen ser lite konstig ut, men de blir så ibland om de blivit klippta eller betade".
Tack Torbjörn. Kort och koncist!/Gebbe
Ännu en kommentar följer; en av mera lyrisk, romantisk och humoristisk karaktär och den gör mig glad idag. Tack för den min vän Ewa-Britt!
"Mitt skriveri blommar bara upp!
Här händer det saker...
Ryssgubbe i stormhatt
möter en Brunkulla som
lagt rabarber på en Våradonis
i prästkrage och skjuter bambuskott
mot en Slamkrypare som följer efter
dem och visar sitt lejongap i nattljus
men stoppas av svärdslilja, hjärtstilla...
Då hörs dån, kapris, det kan vara ett
Svartöga som far vilt fram i nattljus
Helgonört och en Jerikoros de skyndar
till kallar på hjälp. Men det var ju
en Fetknopp, som ser mer ut som
en smörboll men beter sig som en
bullerblomma för ett pipdån och
låter mer som en vresros, då syns det
att Fetknoppen har fått en blåklocka
stor som en femöring...
Skogsfru och Timotej tar persilja och
bomull och rör på! Ögontröst!
Fetknoppens regnbågshinna
iris den, är OK igen!
Ewa-Britt Nilson"
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar