Idag gick vänvandringen från Älvarums bete upp till och en liten bit förbi Hälle källor på västra sidan av Omberg. Där uppe i en liten glänta finns ett vindskydd som invigdes med dragningen av Östgötaleden över berget år 2005, tror jag att det var.
Vindskyddet ligger som namnet säger väl skyddat för väder och vind, är timrat, välbyggt och idag vackert grånat. Eldstaden är rejäl och här finns generöst med britsar. Längst in i utrymmet finns ett trekantigt litet rum bakom stängbar dörr. Här finns plats för en inte alltför välvuxen person, inte fler. Det goda dricksvattnet finns nära intill i Hälle källor och med lite medhavd skaffning är allt väl upplagt för övernattning åt den hågade.
Vi sitter och njuter av skogen, samvaron och utsikten över den röjda siktgatan ut mot Vättern medan fiskgjusen visslar över trädtopparna. Allt ser välskött och omhändertaget ut, till och med själva stigen är klippt och röjd. Det är uppenbarligen mest väl kunniga och intresserade naturmänniskor som hittar hit och det är skönt att inte behöva ta del av skräp eller åverkan som annars kan förpesta möjliga upplevelser.
Gästboken är överraskande flitigt använd och berättar om positiva besök under alla årstider. Lars läser högt ur några sidor samtidigt som vi njuter av den sedvanliga kaffetåren.
Skugglosta som har vuxit till och med Lars över huvudet.
På vägen upp noterar vi flera exemplar av det sällsynta gräset skugglosta och även av dess släkting strävlosta. En mäktig tuva är strax över två meter hög, möjligen något av ett rekord. Längs stigen finns även flera bestånd av den sköna ärtväxten buskvicker, överblommad idag men med bukigt mogna skidor med små ärtor redo för kommande nya upplevelser.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar