söndag 25 juli 2021

25 juli - Hemma igen

Jag har haft "semester" om man nu kan ha det som glatt jobbande pensionär; nåväl, ledig från ateljén och dagliga bestyr var jag i alla fall.

Vi har varit på Öland, inte det turistiska Ölands västsida, där det aldrig någonsin tidigare har varit så mycket folk, enligt säkra källor, utan lite mer i skymundan, på vischans östkust i närheten av Ormöga strax norr om Bredsättra, där vi har levt ett ombonat och lugnt liv i storhushåll med delar av vår familj inklusive barn och barnbarn.

Vädret var med oss hela veckan och det blev lite kultur, lite natur, lite konstnärligt arbete, mycket sol och bad, skratt och lek samt boule.

Familjen bjuder på lite bilder nedan:


Hela gänget på promenad i Borgholms gästhamn, där marina vrålåk ligger för ankar och försöker bräcka varandra. Der är väl sällan man ser så mycket onödiga pengar samlade på ett ställe.


Här är vi utanför vårt boende. En magnifikt ombygd lagård var vårt sköna hem, där självhushållet var alldeles självklart.


Sköna dagar vid olika stränder med sten sand eller gräs.


Efter kvällsdoppet vid Mellösa där den vita fina sanden sjunger om fötterna mellan tuvor av marviol, vattnet är klart med spridda öronmaneter, långgrundheten tar på konditionen och där det är så långt från turism att vi en kväll kunde bada nakna, alldeles ensamma.


Naturbokhandeln vid Stenåsa och Ottenby fick en dag av oss. Det var väldigt jobbigt med så mycket folk och det var köer till allt. Vi hade tänkt oss att komma upp i fyren, för första gången för några i gänget, men dit var det flera timmars väntetid. 
Ottenby mitt i semestern kan man vara utan. Förutom jag själv såg jag bara en person med kikare om halsen. Det säger väl allt! Vad har man på Ölands södra udde att göra, utan kikare?


En molngata låg en dag mitt över Ölands hela längd. Ett märkligt väderfenomen, där molnen kunde kondensera först mot mitten av den långsmala landskapet. Så fint!


Markerna var snustorra. Grönskan viker för gräsen ängshavre och gruslok som i motljus färgar markerna i guldigt silver.


Naemi och jag åkte till Ölands bouleklubbs arena i Tjusby och spelade en förmiddag. Det var väldigt svettigt. Vi vann var sin match.


Fågelskådning och måleri vid husknuten gällde nästan varje dag. I tuben såg vi rakt in i en hägerkoloni, några ryttlande tornfalkar, jagande ängshökar, födosökande unga rödstjärtar, sädesärlor och buskskvättor och byst med sånglärkor. Storspovar, tofsvipor grönbenor och en småspov hördes på avstånd från stranden och vi kunde njuta varje kväll av tornseglarnas virtuosa luftkonster. 


Minst tio par häckade under takskägget och i holkar och vid läggdags kom de svischande blott ett par decimeter från ansiktet.


Yngsta barnbarnet Hannes målar med mig. Efter en stund vill han vara med på riktigt och så kommer det sig att min nymålade akrylskiss av landskapet framför oss får extra konstnärlig tyngd av den "skitighet" som han levererar så elegant med bred penselföring.
Allt blev så mycket bättre. Se bara!


Micke och jag tog oss en halvdag helt på egen hand för måleriarbete i det fria. Vi landade på några olika ställen längs den oerhört sköna kustvägen mellan Sandvik och Äleklinta. Där satt vi i godan ro och skissade på upplevelser. 




Jag skissar stenhuggarnas trappa i närheten av Djupvik. 


Trappstegen står tätt i branten, bördan var ju tung och den laviga kalkstenen är rundsliten och mjuk av tusentals steg.


Skrotstenen efter förgången stenbrytning ligger travad i drivor under brottkanten. Här och där, ställvis i mängd, har turister byggt egna monument.


Framför oss ligger havet in mot Smålandskusten, här med en oplanerad "blå mås" mitt i himlen, ...


... och bakom oss har vi den torra branten av sten och grus, täckt med vildmorot, backtimjan och grusslok ...


... eller, som här vid Bruddestad restaurerade fiskeby från 1500-talet, en rejäl klintkant där man kan se hela den sedimentära lagringen från sandstenen i botten, över alunskiffer upp till de flera meter tjocka lagren av kalksten med alltmer ökande fossilmängd. Här fann jag faktiskt en trilobit bland alla ortoceratiter och diverse koraller.

Och längre bort på den solvita kalkstensstranden sitter Micke och målar ...


... medan jag koncentrerar mig på vinschen man använde för att hala upp ålgarnen, (tror jag). 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar