Jag tänker på pestskråpens blad. Hur växten från tidiga vårens första skära blomknoppar efter hand utvecklas med enorma, halvannan meter höga blad under högsommaren.
Pestskråpens väldig blad.
Jag tittar närmare på skapelsen. Bladytan på de största bladen är på cirka en halv kvadratmeter, uträknat med min gymnasiematte och formeln för cirkelytor: r2 x 3,14( Pi), när radien är ungefär 4 dm.
En halv kvadratmeter yta träffas av en halv liter vatten i ett fallande regn av magnituden 1 mm och detta innebär att mitt studerade pestskråpsblad på 8 dm i diameter samlade in ungefär 10 liter vatten häromdagen då det föll 20 mm regn. En planta har många blad men man kan förstås inte rakt av multiplicera antalet eftersom de delvis täcker varandra. Men ett gott regn genererar således stora mängder vatten till plantorna tack vare de stora bladens yta och trattform.
För att ytterligare effektivisera vattenomsorgen leder från bladens trattform en djup och tydlig ränna längs stjälken. Den leder effektivt vätan rakt ner till roten.
Så fyndig och väl anpassad är ofta naturen och många gånger utan att vi har en aning om detaljerna. Men nu vet vi, du och jag, att pestskråpens blad visserligen är stora som paraplyer men att de arbetar med rakt motsatt effekt, som regnsamlare istället för regnskyddare.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar