Vi vaknar till lätt snöfall. Flingorna är stora men lätta och tycks komma ur Vätterns kondensmoln. Jag känner att det är kallt då jag hämtar morgontidningen. Sparvarna sprätter motvilligt iväg ur busken vid foderplatsen och kajorna väntar tio meter bort på sin tur.
- Jag tar en sväng i landskapet, säger jag till Ulla efter gröten. Det är så vackert med den första melerande snön.
Jag åker över Omberg. Få människor är på plats idag och jag njuter av friden när snön dalar ner mot granarnas svarta fond. Tyst är det också, någonstans kinkar en talgoxe svagt och en nötskrika försvinner ljudlöst bortom kröken men inte ens korparna ropar, denna dag med den första vinterkänslan.
Sen bär det av ner mot Tåkernlandet. På Ramstads åkrar plöjer Bo upp snöetsad svartjord där grönsaker tidigare stått tätt. Det blir sent ibland med grödor som morot och rödbeta och det är troligen sista chansen för honom, att bli färdig, innan tjälen biter sig fast; kylan tycks ju vara på ingång.
Här plöjs under snöfall. I bakgrunden Isberga backar och Broby kulle.
Vid grusvägsrakan över Dags mosse upp mot Ombergs gamla lanthandel huserar ett ganska stort gäng tättingar. Några domherrar finns med där men mest är det siskor. Först tror jag på vinterhämplingar som stressar runt i en marknära flock över täta ogrässjok, men när de väl landar och sitter alldeles stilla för en kort stund, ser jag att de alla är gråsiskor.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar