I Linköping hör jag årets första sjungande talgoxe idag. Den sitter högt i en solbelyst trädtopp och filar på en tvåstavig visa.
Det är så dags, alltid runt 10 januari, om dagen är solig. Idag dessutom med lite takdropp över pappas balkong. Samtidigt med att talgoxen noterar den förändrade ljusmängden klickar det till också i min egen lilla tallkottkörtel. Vi befinner oss på samma våglängd, barn av samma jord.
Inlägg
Jag tyckte mig också höra ett annorlunda kvitter för några dagar sedan. Stannade till .., spanade mot träden, men såg ingen sångare.
SvaraRaderaVisst är det härligt Elisabet. Än är det rejäl vinter precis som det ska vara men ändå känner man att ljuset har vänt tillbaka!
SvaraRadera