29 juli - Vätterbad med förhinder

.
Inte blev det mycket regn igår inte! Högst tre millimeter kunde jag med viss svårighet hitta längst ner i botten på regnmätaren.
Mot kvällen klarnade det något igen och vi åkte till vårt badställe vid Borghamn för att svalka oss från den fuktiga värmen under de höga grå molnen.

Svalka blev det adekvata ordet för dagen. Vättern är en märklig sjö.
Det var alldeles tomt vid stranden och vinden som låg på från öster skyfflade vågskvalpet ut över sjön och det kändes redan på håll att det var kallt i vattnet. Under gråalarnas överhäng låg dimma tätt över vattenytan som ett bevis på att temperaturkontrasten mellan luft och vatten var stor.
Men att den var så stor ...

Jag menar, så sent som i går var vattnet blaskvarmt, så där 23-24 grader och man låg med välbehag länge och kajkade. Men igår kväll stannade temperaturen på blott något över tio, troligen ca 12 grader, absolut inte mer. 

Ja! Vättern är verkligen en märklig sjö och jag minns min barndoms somrar vid sommarstället vid långgrunda stranden vid Järnevid, Nässja, hur vattnet från den ena dagen till den andra överraskande lätt kunde ha en amplitud på tio grader. Det kändes minsann om man råkade kasta sig i utan att doppa tårna först. Men, man kunde som sagt se det redan på håll. Om vinden drev vattnet ut från land, då visste man.

Nu blev det ändå bad på alla håll och kanter igår kväll. Det blev liksom en "sport" att vara med.  Ingen stannade dock i mer än tjugo sekunder, det gick inte, för redan vid de första stegen ut stelnade benen i värkande kramp och man var ju tvungen att spara lite kraft kvar också för stegen tillbaka.

Men att sitta vid sjökanten om kvällen i lä för vinden och se vattenglittret från solen som åter tittade fram över molnkanten var kontemplativt undergörande. Det blev med andra ord en kväll att prata om och jag minns dessutom lätet från den sydsträckande småspoven långt därute över vattnet. Jag såg den aldrig men "hundlockslätet" tillrade in mot oss när vi satt där i sanden.

"sju-sju-sju-sju-sju-sju"

Senare tillägg: Lika snabbt som varmvattnet försvann till västgötasidan var det tillbaka igen en dag senare. Igår badade vi återigen med välbehag i 22-gradigt vatten. 
Fantastiska temperaturhopp under de tre dagarna: 23 grader - 12 grader - 22 grader. 

Och regnet uteblev. Inåt slätten låg åskmolnen täta, svarta och höga och regnbågen över Mjölbybygden skvallrade om nederbörd men längs Vätterkanten lyste solen från blå himmel och det var närmare 30 grader varmt hela dagen.


Eftersom kommentarfunktionen fallerar lägger jag manuellt in följande kommentar från Thord Wiman:

"Vätterbad med förhinder" 

Ett vackert foto Gebbe, som svider ända in i själen, en tidsristad minnesram omkring den

historiskt remarkabla sommaren 2018, som ändå skaver lite införd i en naturlig dagbok då så

mycket väderleksmässigt kändes onaturligt, konstigt, fel och på slutet aningen läskigt. Det gör

ont att vi inte är mer rädda om vår ömtåliga blå planet, inser vad som kan gå förlorat.

Våra prioriteringar verkar huggna i sten, fortsatt helt vanvettiga, omöjligt göra annorlunda vad det

tycks. Vi (folket) är nog beredda på en omställning (bort från fossilsamhället) men politikerna

(etablissemanget) verkar efter en annan agenda innehållande mest retorik och ingen eller bara

lite konkret handling av kosmetisk karaktär.

Fint är det du skriver om småspoven! som osedd över ett kvällsblankt vatten signalerar ett sista

farväl och vittnar därmed om sommarens flyktiga korthet även om årets version känts längre än

mången förflutet."