För några veckor sedan, under ett besök vid Stugan för att lyssna på en kärrsångare som satt nära mitt dass, vandrade jag om kvällen tillbaka hem över ett åkerhörn och vadade därvid genom en veritabel ogräsbank i den skumnande kvällen.
Jag la märke till en mängd halvmeterhöga växter med gula blommor som jag blev tveksam till.
Var detta någon form av senap, vitsenap kanske, tänkte jag, men letade därefter förtvivlat i flororna utan att få ihop det med alla ingredienser för den arten.
Dagen därpå gick jag ut tillsammans med Lars Frölich för att beskåda det hela. "Vitsenap", sa jag, är inte att "leka med" och är inte sedd i Östergötland i förvildat tillstånd sedan 2011 och jag ville få stöd för min uppfattning.
Men så blev det nu icke eftersom vi båda blev ställda inför problemet.
Jag lade ut bilder på växten i ett floristiskt nätverk på Facebook och fick omedelbart svaret - SUMPFRÄNE.
När svaret kom blev det hela självklart enkelt. Sumpfräne, rorippa, har jag ju alldeles nära inpå tomten i Ödeshög. Hur kunde jag missa sånt!?
Ibland står det still bara. Inte konstigare än så är det och att ha lite ödmjukhet inför kunskapandet i bestämningsarbete är nyttigt utvecklande och interna ursäkter såsom överraskande storlek, > 85 cm i höjd samt ovan fyndplats ekar bara tomme.
Längs Mjölbyvägen genom Ödeshög samhälle fann jag också för några veckor sedan vid trottoaren en växt jag tyckte mig känna igen. Var det inte en sån där "sky" som man brukar använda i blomsterbuketter. Jag plockade med mig en kvist hem, som jag fotograferade och presenterade i ovan nämnda nätverk
"Det är en art av brudslöja", blev strax svaret, "återkom när blommorna slagit ut så kanske det går att bestämma den till art".
Där blev det lite rätt ändå, åtminstone i tanken.
(Tillägg den 5 juli - Så här ser brudslöjan ut i full blom.)
Så idag då. När jag går de tio meterna från parkering till ateljé upptäcker jag med ens växten som blommar längs väggen till grannhuset. Den har jag aldrig sett förut. Hemmablindhet är legio.
Jag tar med mig vattenkanna och kamera för att rädda och dokumentera den vackra växten och sen går jag in och letar reda på arten i "Mossbergarn"
Pärleternell. "Sällsynt förvildad eller naturaliserad på öppen torr mark ... Från Nordamerika och Nordostasien.".
Numera också förvildad i Ödeshög.
Fullärd det blir man aldrig som tur är!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar