Vid sidan av akvarellmåleriet jag håller på med just nu, det som handlar om några viktiga upplevelser och synpunkter av och kring fåglar inför min utställning på Galleri Kronan i Norrköping i början av september (se länk i spalten till höger), lägger jag även upp några små oljor.
Jag har bläddrat bland gamla skisser och foton i mitt arkiv och tänker mig ett slags "fåglar-i-landskap-studier" på ett lite gammeldags klassiskt men förenklat vis. Det känns som ett bra komplement till de mera instuderade, stora närbilderna i vattenfärg av fågelindivider, att få lite bredd i min utställning.
Det är en härlig känsla det där, att ta fram de lysande, vitgrundade dukarna och snabbt låta sig bäras hän av intuition och spontanitet och i hast och frihet låta penslarna löpa med färg över tomheten. Det är den bästa biten och ibland har jag känslan av att bara vilja vara kvar där, stanna upp och aldrig gå vidare in i förfining och detaljer. Många är de konstnärer som gör just så, men slutligen konstaterar jag, aldrig aldrig jag. Sådant är mitt signum helt enkelt.
Nåväl här presenterar jag fyra dukar med detta skissartade "kladd". Idéerna om fortsättning har jag förstås klar, men ändå kan jag aldrig säga hur slutprodukten blir. Det kommer att visa sig efter hand.
Inlägg
Fantastiskt! De är ju egentligen klara, och ändå, de kommer att bli ännu bättre!Man kanske förolämpar en konstnär genom att jämföra denne med någon annan. Men jag tar risken. För några veckor sedan var vi uppe i Karlstad för ett besök på Lerins Sandgrund. En fantastisk upplevelse att se hans verk på nära håll. När jag stod där dök du upp i mina tankar. Jag tycker att ni har samma känsla för ljus och stämningar. /Ulf
SvaraRadera