Sotaren anmäler ankomst för kontroll av kakelugn och vedspis. Det har gått sex år sedan sist, säger han, och allt är lika reglerat som en bilbesiktning, så det är ingen mening med att försöka skjuta fram det hela, ty då blir det bara väsentligt mycket dyrare och försäkring kanske inte gäller.
Medan sotaren Roger är på taket och tryckmäter passar jag på att klippa gräset; så det blir två flugor i en smäll, så att säga.
Därefter går jag runt bland nässlorna ett par varv och räknar in "hien" av fjärilslarver precis som jag brukar varje sommar. (Hien förresten är nog ett genuint östgötskt uttryck tror jag, om inte endast begränsat till Vadstenadialekten. Jag har nämligen lärt mig detta av vännen Janne, som säger att hans mamma alltid sa så om en mycket tät flock små djur av något slag, t ex ormar eller larver.).
Jag finner endast två hien - ett stort och ett lite mindre - båda av arten påfågelsfjäril. Inte något alltså av nässelfjäril eller annat spännande. Men förstås, den vackra påfågelfjärilen är väl gott nog, och nu hoppas jag att det går bra hela vägen fram till imago mot sommarens klimax.
Jag hinner hem alldeles innan regnet kommer.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar