6 april - Rödspovstudier och drullighet.

.
Den fjärde april passade jag på att besöka fantastiska Roxen för lite fågelstudier. Plattformen vid Sättuna var full av skådare och vinden drog lite vasst så jag blev inte kvar där så länge som tänkt utan for snart vidare bort till Nybro på andra sidan maden för en stunds lä och ensamro.

En av rödspovarna stod staty i det höga gräset vid stolpraden.

Jag satte mig i dikeskanten med alla attiraljer på plats och började spana. Solen värmde och eftersom jag satte mig en bit ner i slänten fick jag skönt vindskydd och kunde verkligen njuta av alltet.
Framför mig bredde maden ut sig ända bort mot plattformen på andra sidan. Vattenpölarna med himmelsblå speglingar omgärdades av mörkockra vasstarrtuvor i förgrunden. Tofsvipor vandrade runt och enkelbeckasiner spelade. En fjällvråk kom på hög höjd, stannade upp mot vinden och spanade ner från 300 meters höjd efter sorkar. Vilken syn den måtte ha!
Nästan omedelbart såg jag också tre rödspovar på platten framför mig. En stod staty i det höga gräset vid stolpraden en bit ut och två, förmodligen ett par, gick omkring på det kortbetade partiet och födosökte intensivt.

De stack därvid ner sina näbbar grunt och snabbt i backen, gick några steg och testade igen. När de fick "napp", d v s kände vibrationerna eller kanske t o m de svaga muskelelektriska signalerna från ett byte i sin känsliga pincettnäbbspets borrade de näbben djupare, ända till roten. Vände och vred på huvudet i olika vinklar för att komma åt och fiskade till slut upp den där masken eller harkrankslarven och smaskade i sig den med vågrätt hållen näbb.

Jag skissade rödspov direkt ur tuben. Sammanlagt såg jag till slut tre par.

Sen lite puts och ans, ett öga med huvudet på sned upp mot en ormvråk som en prick i skyn, det var så jag faktiskt upptäckte den, och sen traskade de vidare i ätandet medan jag satt där med tubockularet tätt mot ögat skissande i mitt block. Så härligt!

Ja, så härligt var det att tiden rann iväg fortare än anat och att jag fick lite bråttom iväg, alltför bråttom skulle det visa sig.
Min kamera med teleobjektivet på blev kvar i grässlänten och jag upptäckte det inte förrän mycket senare. 
Hemma var nämligen en viktig exkursion inbokad, en informationsvandring med Sveaskog på Omberg och först mot kvällen fick jag tid att gå vidare och kunde, efter gediget sökande hemma, i bilen och i ateljén konstatera att kameran visst blev kvar där borta vid Nybro i Linköping.

Jag satte mig i bilen och for iväg dit. Jag frågade runt bland alla jorduggleentusiaster på plats i skymningen men fick inget gångbart svar och inte tänkte jag heller på att mitt Lineband i mobilen, med skådare i Östergötland, pep ut meddelanden som skulle ha varit avgörande också för mig; inte lätt att tänka på allt i stressen.

Jag använde mitt facebook-konto för efterlysning och hann knappt avsluta innan telefonen började ringa och kommentarer att droppa in:

"Din kamera är upphittad, tillvaratagen och skall vara inlämnad till polisen. Men personerna bakom verket är okända", var meddelandet som jag fick.

Naturligtvis får det bli en rödspov som tack för hjälpen.

Idag den 6 april ska jag hämta ut min bortdrullade utrustning hos polisen i Linköping och till de vänliga personer som hittade och lämnade in kameran kommer jag att överlämna en liten akvarell som tack.
Visst blir man glad och lycklig över människors godhet!