Överallt i media, både i privata och officiella, finns bilderna på det spektakulära norrskenet som synts över hela landet och ända ner mot norra Tyskland och Polen.
Norrskenet som gröna draperier, ibland färgade mot orange eller i karmin, hängande över landskapet, över hustak och trädgårdar.
Det är en sällsynt kraftig solstorm som förorsakat detta fenomen, säger meteorologen i TV-vädret och det kan komma att synas på natthimlen ytterligare något dygn men avtar efterhand söderifrån.
Själv är jag i Stockholm och på så sätt lite låst i läget, och suget som finns där kan knappast dämpas under en storstadshimmels ljusförgiftning, så jag planerar för kommande natt istället. Den som nyss varit alltså. Då är jag hemma igen.
Det är natten till idag det, och jag åker ner till den mäktiga granitklippan vid Stora Lund klockan tio om kvällen.
Jag har tänkt ut det hela väl och har riggat upp kameran på stativ på toppen av berget under en magnifik stjärnhimmel med Omberg som fond och den blanka Vätterspegeln däremellan. Det kan inte bli bättre, tänker jag.
Men nog kunde det!
Himlen är och förblir otänd och hur jag än väntar ut fenomenet syns inte ett spår av nya färgnyanser i det svarta.
Jag blir kvar där under natthimlen och väntar ytterligare någon timma. Men inget mer händer än att stjärnhimlen vrider sig några grader och jag börjar huttra av smygande nattkyla och tyst besvikelse.
Jag har missat det hela. Men rävarna skriker bortifrån Alvikens buskmarker. Alltid något.
Inlägg
Hej!
SvaraRaderaTråkigt att du missade norrskenet. Här i Oskarshamn stod kameran redo när det bredde ut sig där uppe.
//Urban