Det är inte alls så mycket gäss på plats som jag har väntat mig, åtminstone inte i det sydvästra hörnet av Tåkernbygden. Kanske har den milda eller till och med varma hösten medfört försening i ankomsten men jag undrar jag om det inte är jakten och stressen av denna som är den stora orsaken till att det är ovanligt tomt på gäss runt Tåkern idag. Trycket från alla inbjudna, stort betalande fågeljägare, mest från Danmark och Tyskland, som man numera ofta ser här och där i det s k "Gåsrike" som Tåkern fått som bedrövligt epitet, liggande dolda i gropar under maskeringsnät och med gåsbulvaner uppställda runt omkring, har absolut bidragit till att gässen återigen undviker Tåkernbygden. Är detta verkligen önskvärt, eller ens lagligt, att locka gässen till "betningsskador och skyddsjakt"?
Höstens Tåkern utan gäss är ett fattigdomsbevis!
Jag börjar egentligen bli riktigt ilsk på det hela och menar att fågeljakten i och vid det fantastiska Tåkern, tillika unikt naturreservat av europeisk elitklass, om den överhuvudtaget ska förekomma alls, verkligen borde vara begränsad till enbart markägare under omsorgsfullt utarbetat mönster och noggrann planläggning med jaktfria zoner och under strikt begränsad jakttid och med stor hänsyn tagen till fågellivets karaktär.
Utvecklingen har emellertid gått åt motsatt håll med alltmera fokus på inbjudna jaktturister som knappast har som högsta ambition eller kunskap att värna Tåkerns unika fågelliv. Lättförtjänta och stora pengar har kommit in i jakten vid Tåkern på ett helt nytt sätt det senaste decenniet nu när nya unga markägare inte har intresse av eller ork för jakt utan prioriterar annat med snabb ekonomisk vinning som bonus.
Det är dags, tycker jag, att omedelbart sätta stopp för denna nya företeelse och jag vet att flera markägare själva tycker likadant. Jag vill att Länsstyrelsen reagerar med kraft och snabbhet!
Vid Väversunda sitter en varfågel i samma busktopp som förra vintern. Det talar för att det också är samma fågel i år igen och jag tror till och med att det är tredje året i följd.
Jag vet att den kom redan för någon vecka sedan, ty vännen Lars-Evert som besökte min ateljé förra veckan berättade det för mig.
Och det är nog egentligen på det viset att det är just detta som mest lockar ut mig denna regnduggiga grådag. Varfågeln är nämligen en av mina favoriter i fågelvärlden, så grafisk och tuff.
Vid Holmen, där den invallade surmarken äntligen återbördats till naturens Tåkern, tack vare markägaren Hans som har gett upp om svårodlingen, växer det numera mängder med tistel. Det är alldeles brunt och grått av alla fröståndare.
Ett litet moln av tättingar far fram och åter över detta område på jakt efter tistelfrön.
Mest är det steglitsor, minst 150 stycken, men jag ser också ett tjugotal vinterhämplingar, ängspiplärkor, sävsparvar, gulsparvar och pilfinkar.
Under resan idag ser jag minst fyra ormvråkar och en fjällvråk, överraskar mig något gör en sen honfärgad brun kärrhök och gläder mig mest bland rovfåglarna gör de två unga blå kärrhökarna som dansar runt över gyllengul stubb.
Och visst ser jag lite gäss också, ett par hundra kanske, men inte fler än så och jag undrar ...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar