I våg på våg kommer fågelflockarna sträckande ut över Faltsterbos anrika golfbana mot den yttersta udden Nabben.
Talgoxar och blåmesar guppar fram "en face" lågt över vresrossnåren och blir till sist hängande i luften strax bakom vindskyddet, på kanten till havet, men de kommer inte längre i motvinden trots gediget stretande.
- Jo, blåser det syd-sydväst tio sekundmeter så klarar inte mesarna av det, säger Nils. De tvingas vända tillbaka och det där kan upprepas morgon efter morgon och antalet ackumuleras därmed för varje dag tills vinden slutligen kommer i ryggen eller tills fåglarna blir tillräckligt desperata för att ändå försöka ge sig av mot okänt öde med dåliga odds.
De blandade flockarna av bofinkar och bergfinkar ligger idag på 50% av vardera sort resonerar sig Harald och Nils fram till. Finkarna sniffar inte längs backen som mesarna utan kommer något högre upp på himlen men ändå inte så högt upp som de mindre och större korsnäbbarna i sina täta små flockar.
Finksträcket är intensivt och ihållande, det är ju frågan om många miljoner individer som ska fly undan vintern och innan vi går in i november måste det hela vara överstökat.
- Hur många blev det idag? undrar jag och får svaret 43 100 bo-/bergfinkar.
Nytt rekord ger dagen för steglits. Den högsta dagssiffra som någonsin noterats lyder härmed på 2 730 individer, meddelar Nils, och den summan speglar också artens nyliga och fortsatta framgång som häckfågel i landet; antagligen tack vare klimatförändringens allt varmare väder.
Andra utsträckssiffror som möjligen överraskar är:
Stare 12 030
Kaja 2 280
Grönfink 5 310
Hämpling 1 680
Gråsiska 2 380
Vinterhämpling 105
Ja, jag uppmanar er verkligen, alla ni som läser min Naturliga Dagbok, att åtminstone en gång i livet ta er ner till Falsterbo om hösten någonstans mellan första veckan i september och den sista oktober, att gå ut över golfbanan, passera förbi Fyren och fortsätta ut till yttersta udden Nabben, där havet och naturreservatet Måkläppen tar vid.
Var helst på plats redan i gryningen eller till och med innan dess, i ljusets allra först aning vid horisonten över havet i öster och jag lovar att det kommer att bli en väldigt stor upplevelse även för en som annars tycker tämligen smått om fåglar.
- Tyst, ryter Harald plötsligt. Större piplärka!
Endast ett enda lockläte, strävt och snärtigt, tränger igenom ljudmattan av fågellock och vindbrus och han reagerar direkt.
Jag hörde det förvisso också, känner jag i efterhand, men jag kopplade sent, så mycket långsammare att hade jag varit själv hade jag troligen missat denna östliga sällsynthet.
Samma sak händer något senare. Visst hör jag det där finare och spetsiga"zirlet" som anas, men jag förstår inte förrän Nils säger, Forsärla!
Javisst, tänker jag förstås, men rutinen finns inte hos mig, inte än, efter endast någon timme på plats. Här vid Nabben ställs stora krav på snabb reaktion och en precision i fågelbestämning som kommer av gedigen kunskap och en omfattande fältträning.
Sträckräkning se:
http://svalan.artdata.slu.se/birds/inventeringar/falsterbo_str.asp
... har bedrivits vid Falsterbo i olika perioder sedan Gustaf Rudebecks pionjärstudier i början av 1940-talet. Den nuvarande serien har pågått oavbruten sedan hösten 1973 och ingår sedan 1978 i Naturvårdsverkets övervakning av populationsförändringar hos fåglar.
Numera är det ornitologen Nils Kjellén som förvaltar projektet. Han sitter på plats varje dag under hösten tillsammans med en eller flera medarbetare och räknar allt som sträcker ut från Sverige mot söder. Och när jag säger allt är det naturligtvis en smula överdrivet, men inte helt, ty sanningen är att topografin koncentrerar de höststräckande fåglarna från både Sverige och delar av Finland och Ryssland ner till den yttersta spets som Falsterbonäset utgör på kartan till ett magnifikt naturskådespel av sällsynt skådat mått.
Det finns blott ett par sådana här "hotspots" ytterligare för flyttande fåglar i Europa. Bosporen och Gibraltar är klassiska exempel, där landskapets form tränger ihop sträcken till en uppseendeväckande täthet.
Falsterbo är med i toppen.
Hit kommer därför ornitologer från hela Europa om hösten för att ta del av naturens egen föreställning. Det är därför jag menar att alla svenskar någon gång borde försöka ta sig hit ner för att uppleva allt med egna ögon och öron.
Jag var där igår men tyvärr hade jag väldigt ont om tid. Jag skulle under dagen hämta hem konstverk från Falsterbo konsthall och stal till mig två timmar vid lunchtid nere vid Nabben innan jag var tvungen att vända åter hem. Men de där två timmarna i fågelsträckets slutfas för dagen var ändå guld värda.
Jag hade nämligen privilegiet att sitta där vid vindskyddet tillsammans med Nils och Harald och ta del av deras samlade kunskap om fåglarnas utsträck och kunde på kvällen åka därifrån rikare i upplevelser och kunskap.
Tack för uppvisningen!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar