Mina två stora agaveplantor är förstås inställda i ateljén sedan en tid. Ändå var jag för sent ute. Frosten nöp tidigare i höstas tag ordentligt i bladverket och resultatet visar sig nu i form av ökande vissenhet.
Där finns emellertid en väsentlig skillnad mellan de två. Den ena, den med kala blad, är närmast tillintetgjord och halvdöd medan den med håriga bladkanter är lika opåverkat grön och fräsch som tidigare i somras.
Det är inte mycket till behåring som har gjort att den har klarat sig; några fransiga fibrer bara, men tydligen tillräckligt mycket för att hålla kvar ett nära isolerande luftskikt.
Det får mig att fundera. Där ser man vad lite hår kan göra.
Det är nästan att jag ångrar att jag nyss har varit hos frisören; ett sånt sällsynt dåligt valt tillfälle, nu när det är huttrig fimbulvinter, med arktisk kyla och i det närmaste en halv meter snö som driver och virvlar så det knappt går att vistas utomhus.
Jag får dra ner min yllemössa extra mycket idag och vörda min med åldern ökande hårighet som frodas på dessa nya besynnerliga platser såsom i öron och näsa och har skapat en värmande heltäckningsmatta på min rygg.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar