Redan sträng vinter och ännu bara i början. Det är 11 grader kallt mitt på dagen då jag vänder färdriktningen norrut mot Omberg och Tåkern. Det är så vackert med all denna snö som ligger rofyllt förankrad i dungarnas grenverk. Röken från gårdar stiger rakt upp i vita slingor som sedan lägger sig i diffusa stråk på tvärs mot himlens blygråa moln.
Jag längtar att se och uppleva. Dessa de första vinterdagar med ny snö är de som är vackrast och mest efterlängtade.
Vätterns vatten pumpar upp värme i bulliga dimbankar som lägrar sig över bygden och hela tiden släpper ifrån sig lätt kornsnö, ibland så finkornig att den mer känns än syns.
Vätterns vatten ryker, så säger man i bygden. Tre gånger skall det ske innan sjön lägger sig. Om det är första gången nu, så återstår två, men jag vet inte jag när det egentligen börjar, jag menar, det har rykt mest hela tiden några veckor redan.
Tåkern är däremot helt islagd - självklart. Jag spanar i kikaren ner över bäckenet från Charlottenborgs alunhöjd och ser att allt är vitt, inget är spegelblankt eller mörkt.
Havsörnar flyger långt där borta och några svanflockar ser jag i luften över snötäcket. Två korpar ropar från Omberg och jag ser dem komma rollande över Mariasystrarnas vackra kloster.
Vid Väversunda är allt fruset och stilla. Mitt ute på maden, i en videbuske längs diket som ryker, landar en flock fåglar. Det är sidensvansar - så märkligt - och det tycker säkert fåglarna också, över sin annorlunda rastplats, och drar därför snabbt vidare igen i sin jakt på bärig föda vid bättre lokaler.
Vänder jag mig om ser jag upp över Omberg. Det är ett hål däruppe i himlen, där ljuset tycks ta sats.
Ögat är duktigt på anpassning men med kameran är det tvärtom. Fotot jag tar visar hur mörkt det faktiskt kan te sig trots att det är nästan mitt på dagen.
Jag ser två älgar vid Holmen. Det har jag redan berättat om tidigare här nedan, några rådjur noterar jag förstås och vid Ramstad lyfter en ormvråk, den första av fyra.
Disan har fått istrottoarer och på andra sidan bron över den, lyfter en jätteflock småfåglar ur ett skifte med oslaget vete. (Det lämnades orört på grund av vattensjuka, trots försök med ny täckdikning i somras).
Jag försöker räkna och artbestämma. Men i myllret av tättingar som flyger fram och tillbaka mellan buskarna på ena sidan av vägen till sädesfältet på den andra, får det bli enstaka nedslag av fakta i en uppskattning som jag gör.
Jag tänker ta mig tillbaka hit snarast för att följa upp i bättre ljus och med tubkikaren på plats. Vem vet vad mera som kan gömma sig i denna flock. Följande är emellertid vad jag kan stå för idag:
Gulsparv ca 2 000
Pilfink ca 200
Bofink ca 30
Bergfink ca 5
Sävsparv ca 5
Grönfink ca 10
Skata - fyra individer som faktiskt också står på vetediet.
På hemvägen får jag sällskap med en plog kanadagäss. De ligger snett framför mig hela vägen mellan Tåkern och Ödeshög och fotot tar jag just när de passerar över Stora lunds vindkraftverk. Där svänger de ut över Vätterns dimridåer och försvinner. De sista att ge upp.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar