18 december - Slättvintern

.
Slättvintern hemma i mitt Östergötland är lite speciell, eller snarare kanske, är slättvintrar generellt sett annorlunda mot vintrar annorstädes.

Ta till exempel det här med snötäcket. Här har det under fjorton dagar kommit nästan en halv meter snö i bygden, snö, som ännu ligger knädjupt i skogarna söder om samhället. Men på slätten har blott tre dagars mildväder smält rent lite överallt. Vindens påverkan har fördelat snön så ojämnt att varenda höjd eller läläge överraskande snabbt blir synligt igen, till fromma för slättens djur och fåglar. Sånt gör att våren på något sätt känns närmare på slätten än i skogsbygden; snart redo för lärkor och vipor igen, men så sagt och tänkt har jag förstås tagit ut en aning för mycket i förskott.

Och var någon annanstans än i Tåkernbygden kan man se lantbruket igång med plöjning den här tiden på året? Frågan är om det är ett försenat höstbruk eller ett tidigt vårbruk som Ramstad gård ägnar sig åt.

- Ja, men det gäller att passa på, säger Bo, som alldeles nyss ändå fick i hamn nästan hela rödbetsskörden och är glad och lycklig för det. Det var besvärligt en stund, mycket besvärligt, fortsätter han.

Igår, mitt i flocken av sparvar vid den överblivna veteåkern strax intill, tyckte jag mig hitta en snösparv. Ja, egentligen var jag ju helt säker på bestämningen men observationen som sådan, en ensam fågel och beteendet att följa med gulsparvarna ända upp i buskarna, kändes väldigt annorlunda.

Idag återfinner jag den ensamma snösparven. Fortfarande unikt ensam men i ett mera bekant sammanhang. Hade det inte varit för vingfladdret när jag passerade med bilen, den brokiga kontrasten mellan vitt och svart, så hade jag inte upptäckt den skyddsfärgade fågeln mot de svarta framsmälta plogtiltorna.