Regnen kommer och går. Häftigt dunkar det på altantaket och dör sen bort igen lika plötsligt. Men nästa by lägrar sig redan över markerna under Omberg, som en vit vägg i motljuset och skickar några stänk som trevare. Det är kort om tid för solvärme.
Ibland ger jag upp en stund när blötan driver på som värst. Jag flyttar staffliet allt längre in men längre in än till hörnet kommer jag aldrig, där får jag avbryta.
Då går jag in, lägger på några vedträn i järnspiseln i köket, slevar upp en tallrik av min nykokta grönsoppa: potatis, squasch, lök och morötter och sätter mig att se ut genom fönsterrutan där regnet åker slalom och gör antikglaset än mer skimligt.
Sen går jag förstås ut igen. Och fortsätter att måla.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar