.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Det är ångvarmt ute. Åskan mullrar.
Hela dagen har regnet hängt i luften.
Förmiddagen ägnar jag mig åt guidning. En liten grupp glada "gossar" har anlitat mig för en personlig sväng vid Tåkern. Det hela blir mycket trevligt.
.
.
Ruttnande sutare. En doftande påminnelse om vinterns hårdhet..
På spången alldeles nära tornet intar vi äggmackor till doften av en massa ruttnande sutare; rester efter den svåra isvinterns syrebrist i sjön; det ger en extra krydda åt det hela.
.
Vi har tur med skäggmesarna. Två eller tre par håller oss sällskap på nära håll under födosök och bobesök vid piren.
.
Men, nu måste jag stänga ner - åskan närmar sig.
.
Kanske, trots allt, gör jag en kvällsvisit bland Tåkerns nattsångare. Man vill gärna utnyttja ett sånt skönt läge.
Kärrsångaren är här - ja, allt är egentligen här - återstår gör endast rosenfinken. Om det nu kommer någon hit.
.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar