onsdag 19 maj 2010

19 maj - Strömming

.Jag trodde ända tills ganska sent igår kväll att jag hade ätit färdigt för dagen. Men då knackade Linn på dörren och erbjöd oss ett par kilo pinfärsk strömming som hon och hennes morfar hade fiskat. Vilken överraskning.
.
Jag ställde mig direkt vid köksbänken och rensade för glatta livet. Sen blev det att krumstekt färskströmming vänd i skorpsmulor, salt och peppar i rikligt med fräsande smör. En delikatess av bästa sort.

Ulla och jag åt dem nyvarma på knäckemackor och vi satte nästan i oss hälften fastän timmen var sen.
.
Tack Linn!
.

Jag är inte bortskämd med denna färskvara. Senast jag själv var ute på sjön och pilkade strömming var för årtionden senast. Då med Gösta på Grafiktryckarna och konstnärskollegan Jussi. Vi drog upp en hink sjösilver, någonstans ute på fjärdarna vid Saltsjö-Boo, som vi sen frossade på som sotare i Göstas trädgård, stekta över öppen eld. Annars blir det mest strömming från fiskbilen på torget om tisdagarna i Ödeshög. Det är gott det också men det är liksom ändå en annan sak. Sotarna på Sturehof med potatismos, går förstås an de också ... då helst efter ett friskt kallbad mellan marmorpelare.

..

1 kommentar:

  1. Mmmm...gillar också stekt strömming! Men på vilket sätt är strömmingen från fiskbilen annorlunda? Är den mindre färsk? Eller är det den personliga touchen av att fisken är uppdragen/fångad av en själv eller en vän som gör den godare?
    (nu blev jag hungrig, får nog gå och jaga lite lunch nere i kylskåpet)
    Hälsar
    Ila

    SvaraRadera