11 november - Trubbel

Planer går inte alltid i lås med ett klick. Kanske är nyckeln rostig och vind, eller så kärvar mekanismen i låset på grund av osmordhet, och det händer också någon sällsynt gång att man tappar man bort själva nyckeln. Vid alla sådana tillfällen kan även väl uttänkta planer falla platt till marken.

I Motala på väg till Galleri Z i Odensbacken, med kontnärliga alster i bagaget till en julutställning, upptäcker jag, då jag med absolut nödvändighet behöver tanka, jag har sparat det hit med avsikt nämligen eftersom det här finns billigare bensin än hemma i Ödeshög, att jag saknar möjlighet till tankning när jag inte hittar min plånbok med bensinkort och allt. Jag letar förtvivlat men utan resultat.
Jag befinner mig på främmande ort utan medel och utan marginal att återvända. Jag funderar och ringer min vän galleristen Seved på Konstgalleri Vättern. Han kan säkert hjälpa mig vidare.

- Absolut, säger Seved, men jag är ännu i Mjölby. Jag kommer till Motala om ungefär en halv timme.

Under tiden skramlar jag fram några tior bland parkeringspengarna och går och tar en fika, på enligt reklamen, "Ett av Sveriges bästa fik". Där möts jag också av ett varmt leende och beställer en sockersmulad kringla till kaffet. Allt för 25 kronor. Landsortspris.

Seved lånar mig pengar utan garanti och jag kan fortsätta min avbrutna resa; det är tur man har goda vänner utspridda lite här och där.
I släpet har jag den stora akvarellen "Utdrag ur en dagbok", den som har varit på vernissage i Falsterbo, den som jag har berättat om tidigare här i skriverierna.
Framme lastar vi ur, Anders bjuder på smörgås och nybakad toscakaka till kaffet varfter jag nästan bums far åter hemåt. Jag längtar efter min plånbok nämligen.

Hemma igen, äntligen, och jag söker ... och söker ... och söker.
Men hur jag än letar, precis överallt, tror jag, hittar jag inte min plånbok. Efter många långa timmar inser jag att den verkar vara förlorad.
Jag kontrollerar mina konton på datorn. Inget är förändrat. Puh!

*

Alldeles nyss har jag så ringt till Spärrservice som förvaltar all kunskap om mina prylar och kort. Nu är allting spärrat. Nu måste allting börjas om på nytt. Det är för sent att ångra sig. Körkort, kontokort, bensinkort och diverse andra pryttlar och lite pengar dessutom, men marginellt som tur är, har blockerats mot åtkomst även från mig själv.

Det känns ändå skönt att det har gått så enkelt och jag är någonstans i mitt inre just nu nästan lite upplivad. Jag har gått igenom en reningsprocess, ett bastubad. Jag kommer att komma ut igen, ny och fräsch om några dagar blott, med nya uppdaterade och blanka vapen.

Mina planerade och utlovade skriverier för ikväll, om den igår påträffade döda ägretthägern, har dock kommit i bakgrunden. Det kan lugnt vänta tills imorgon, ty imorgon är en ny dag med nya fräscha planer.