13 oktober - Sköna blomster i vår trädgård

En bildkavalkad från vår trädgård i Ödeshög. Nu har vi haft den duktige arboristen Viktor Ekviva på besök. Han fick löfte om att ta i med storsaxen och resultatet blev hur bra som helst. Vi har fått in ljus och luft i trädgården igen. 

Viktor Ekviva i arbete.

Tyvärr fick en av våra mistlar i äppelträdet tas bort. Det är en hane. Flera andra finns kvar.

En annorlunda Clematis.

Hybridkejsarolvonet blommar redan.

Efter sommarens långa blomning med minst 25 klasar ståtar mönjeliljan med vackra bär.

Våra två plommonträd är nu 45 år gamla och slitna. Plommontickorna tar över mer och mer.

Vår trädgårds två vackraste blomster på samma bild. Den andra är höstsilverax och den sprider en underbar doft i halva trädgården.

12 oktober - Det där med uttern

   "Ja hej, välkommen! Det är polisen."

   "Det handlar om en trafikdödad utter", säger jag. "Den ligger på E4:an i sydgående riktning, alldeles innan Mjölbys östra infart, vid Albacken ungefär. Jag själv är på väg norrut mot Linköping och kan inte stanna, men jag är tämligen säker på att det verkligen är en utter även om den ligger på andra sidan och farten är hög". 

  "Tack för att du har ringt. Vi tar hand om den. Kan jag få ditt mobilnummer, tack. Men vi kommer inte att återkoppla till dig, bara så att du vet".

Uttern såsom jag uppfattade den, där den låg utsträckt och definitivt sorgligt död. Det är den tjocka svansroten, storleken och den mörkt bruna färgen som avgör min bestämning.

Ännu en gång har jag således ringt polisens 11414 för att anmäla trafikdödat vilt. Jag brukar ta mitt ansvar framför allt när det kommer till Statens vilt, vilket uttern är. Det är faktiskt fjärde gången för mig att rapportera eller själv ta hand om uttrar sedan tio år tillbaka, ett ledsamt faktum. Alla de döda uttrarna har sänts in till min kompis Peter Nilsson på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm.

Det är väl för märkligt, detta med uttern, att den så länge gäckat mig. Som jag spanade, sökte och väntade. Jag var på alla platser där utter ses regelbundet: vid sjön Noen i närheten av Uppgränna, längs Svartån på flera platser såsom Boxholm, Aneby och Spångsholm, på en utbildningsdag tillsammans med utterspecialisten Mia Bisther, längs Stångån och också i mitt älskade Tåkern, där jag flera gånger varit så otroligt nära, med spår i snön av en lekande utterfamilj vid Stugan t. ex. eller den gången då jag vände mig åt fel håll för att visa på ett utterspår genom vassen och hela sällskapet som jag guidade skrek - UTTER! Jag snodde runt men för sent, ensam om att missa den upplevelsen.

Jag har skrivit om spektaklet  i min Naturlig dagbok många gånger och beklagat mig. Samtidigt har jag tröstat mig med att jag har det bästa kvar, något att längta efter.

Därför blev det ännu mera märkligt, att när jag så äntligen fick se en levande utter var det väldigt nära att jag själv körde på den. Jag hade lämnat Motala och var på väg hem vid Fågelsta, då en utter helt plötsligt springer rakt över vägen alldeles framför bilen mitt på dagen; otäckt nära! Detta var förvisso inte ett optimalt uttermöte, inte så som jag hade tänkt mig det, men det får duga, så länge.

På väg hem igen, från min gamle far i Linköping, passerar jag platsen vid Mjölby där uttern låg. Nu är den borta och tillvaratagen, så bra mitt i eländet. Det fungerar!

9 oktober - Kärleksgräs och träskor

Kärleksgräs och träskor har inte med varandra att göra, om de inte hamnar i Ateljé Gebbe samtidigt förstås. Så här hänger det ihop.

En kontroll på Ödeshögs torg, där jag häromveckan påträffade det alldeles nya och ännu sällsynta gräset kärleksgräs, Elagrostis sp., vilket jag har berättat om tidigare i bloggen, visade att området är alldeles bemängt av dem. Överallt i springor mellan plattor på trottoarer och längs husväggar på den östra sidan av torget växer gräset frodigt och helt dominerande. 

På gångbanorna är exemplaren tillplattade men i skydd strävar de fint uppåt som sig bör. Jag samlade in ännu ett belägg för eget bruk, det jag tagit med tidigare ska iväg till botanikern Torbjörn Tyler i Lund för säker artbestämning. Det senaste är nu i ateljén och jag har just förevigat det i en akvarell.

Akvarell av kärleksgräs, Eragrostis sp.

Som synes har gräset en tendens att skjuta ut liggande sidoskott, en anpassning till tramp. Detta konstaterande tar mig vidare i funderingar över hur det kan ha hittat hit. Hur har det hamnat  på torget i Ödeshög av alla ställen och i sådan mängd, från "ingenstans"?

Jag tror att kärleksgräset har hamnat på torget i Ödeshög med skosulors hjälp. Frön av gräset har hamnat under skor med räfflade och kanske leriga sulor och följt med hit. Det vi ser just nu är en kommande, snabb och total erövring av vårt land av kärleksgräset, sådan är min profetia. Och jag tror, att om man skulle undersöka miljöerna i urbana områden runt omkring skulle man säker hitta arten frodigt och väl spritt redan. Kärleksgräs är nämligen oerhört lätt att bara gå förbi utan att förstå och troligen mycket underskattat.

*

Och nu, efter avslutad arbete med gräsakvarellen har jag precis gjort klart med ett mycket annorlunda måleri, som aldrig skulle ha blivit av om inte det var till min goda vän Ewa-Britt i Vadstena, hon som i många år så generöst har försett mig med kuddar, pulsvärmare, handskrivna små hälsningar och brev samt hemstickade sockor i omgångar, allt utan kostnad. 

Ewa-Britts nya träskor.

Så otroligt vänligt av henne är det, att jag utan betänkligheter tog mig an hennes något udda önskan om en sångsvan och en knölsvan målande på de nyinköpta vita träskorna.

Nu är det klart. Det också. Hoppas Ewa-Britt blir nöjd.

8 oktober - Föredraget igår

Det blev fullt i huset. Sammanlagt var det ungefär 40 personer på plats i tornet på Vadstena folkhögskola igår kväll under mitt föredrag "Fåglar på mitt sätt" i regi av Vadstena föreläsningsförening och Vadstena Naturskyddsförening. Det är tacksamt när publiken ställer upp.

Publiken börjar samlas.

Jag är väl någorlunda nöjd med min insats, men jag fastnade nog för mycket i fåglars anatomi gällande "öga" och "röstorgan", så att hälften av programmet var kvar när en timme hade gått. Jag får skärpa mig till nästa gång.

7 oktober - Vätterkust

Idag besökte vi Vätterstranden vid Ålebäckens mynning söder om Omberg. Det blev spaning efter öringlek, men vi kunde konstatera, att det är för tidigt; vattentemperaturen för hög och det är väldigt dåligt med vatten i ån. Hoppas det blir bättre.

Vi var ett reducerat gäng idag. Jag lägger in några foton; det är allt jag hinner med nu innan jag strax åker till Vadstena för mitt föredrag.

Ha det!

Drivved.

Kjell sållar.

"Är det en ask därborta?"

Vätterkust mot Omberg I.

Vätterkust mot Omberg II.

Vätterkust.

6 oktober - Föredrag i Vadstena imorgon

Än en gång vill jag hälsa er alla varmt välkomna till mitt föredrag om fåglar i Vadstena folkhögskola imorgon tisdag kl. 19.00. Rubriken är "Fåglar på mitt sätt" och jag berättar om både kända och mindre kända ting och företeelser gällande fåglar. Allt sker till ett bilder av mina egna verk som ackompanjemang.

Jag lovar faktiskt att det kommer att bli intressant. Jag har varit runt om i landet under ett par år med det här ämnet och nu har jag uppdaterat det till dagens nivå. 

Välkomna!

1 oktober - Det är dags

Efter en sommarvarm start, har hösten börjat komma ikapp nu. Kalla, klara nätter med frost och intensiva norrsken har balanserats av soligt sköna dagar, men där plusgraderna ändå inte når upp till mer än strax över tio. Löven börjar tona i gula, bruna och röda färger och i tallskogen ligger de fällda treårsbarren som en filt över skogsstigen.

Jag njuter av det som är. Glad över att få vara med och tillräckligt frisk och nyfiken för att vilja fortsätta länge till. 

Jag reser ner till Tåkern en kort tur mot kvällningen Egentligen för att nödtorftigt lappa ihop bristen på motivation. Jag målar på en studie av en varfågel nämligen och använder mig av gammalt skissmaterial, foton och empirisk kunskap och känner att det är dags nu att söka finna en ny modell.

Nästan varje år, just de här dagarna i slutet av september, brukar jag se den första varfågeln vid Väversunda strandmad, spanande från en stolpe eller en gängligt vajande videvidja. Kanske, tänker jag, är det rätt tid idag. Det kan vara värt försöket.

Nu blir det inte så. Jag får vänta en stund till. Men säsongens första blåhök ser jag ändå, en hona som mitt framför mina ögon fångar en sork. Hemma igen avslutar jag min akvarell av varfågeln precis som den är och blir.

24 september - Nog är det väl ... ?

Det blev besök hos min frisör idag. Utanför porten till salongen blir jag stående i undran. 

Nog är det väl ...?

Jag går in och klipper mig färdigt. Skönt.

Ute igen kontrollerar jag lite noggrannare. Det är ett skirt och ganska smått, tuvigt gräs, spretigt och tilltryck där det är trampat med ett vackert ax som jag står där och undrar över. Första gången jag såg något liknande var hemma hos botanikern Ulla-Britt Andersson på Öland. Hon visade mig gräset kärleksgräs, Eragrostis albensis, växande mellan plattorna på sin uppfart till huset. Där fick jag chans till studium av denna sällsynta och för Sverige nya art.

Nu är jag på hemmaplan med samma upplevelse. Nog är det väl kärleksgräs även här, tänker jag. Flera exemplar växer i plattskrevorna på den upphöjda trottoaren mitt i centrum av Ödeshög. Jag plockar med mig ett ett vackert exemplar till ateljén och scannar:

Kärleksgräs, Eragrostis albensis?

Innan jag skriver mer om det hela, vill jag förstås veta alldeles säkert. Så jag kommer att återkomma med bekräftelse eller dementi snart igen. Till dess håll tummarna och så lovar jag berätta mer om gräset om den nu visar sig vara ...

Tillägg den 25 september:

Jag har tacknämligt fått ett snabbt meddelande från botanikern och specialisten Torbjörn Tyler i Lund som säger detta:

Torbjörn Tyler

Jag kan bekräfta att det är någon art i släktet Eragrostis. Men även om E. albensis är troligast så är det väldigt små detaljer som skiljer arterna åt så arten kan jag inte bekräfta från foton

Nu har mitt insamlade beläggsexemplar lagts i växtpressen. Snart sker leverans till Lunds universitet för validering. Under tiden lägger jag in mitt fynd i Artportalen som ett Eragrostis sp.

Idag har jag fotodokumenterat delar av beståndet på plats.

Kärleksgräs, Eragrostis sp. in sitio.

23 september - Första transträcksdagen

Så väl det blev timat i år; sommarvarmt in i det sista och så lagom till höstdagjämningen igår kom kalendern ikapp när Ulla och jag åkte ut i svampskogen men inte fann något annat än nedanstående fantastiska fingersvampar och blott en handfull trattisar på vårt ställe. Vi åkte till affär´n istället och köpte en låda champinjoner för femton kronor, plockat och klart. Det blev gott det också, fast med lite surrogatkänsla, det måste medges.

De här vackra fingersvamparna fick naturligtvis stå kvar. Jag återkommer med art om möjligt.

Svar från Lukas Bommelin i "Svamp-klapp, FB":

Någon Ramaria. Svårt att komma vidare med detta bildunderlag, släktet är Svårt överlag. Behövs mer info om konsistens, lukt mm.

• 1m
• Svara

Lukas Bommelin

Och oftast i kombination med mikroskopiering.

Tack Lukas!

...

Och så idag var känslan av höst väldigt påtaglig. Mössan åkte på redan utanför dörren när klockan var strax efter åtta och solen lyste starkt ur kristallklar luft, men utan den där "nya" värmen vi, så typiskt människan, redan har vant oss vid i dessa klimatförändringens dagar.

Jag hämtar grejor vid ateljén när de kommer i ett brett band över hela himmelskupan, rakt över mig stående vid porten med förundran och beundran i ansiktet.

Tranorna! femtio fåglar bred, med god vind i seglen, ropande, skorrande i bågar och band och jag kommer på mig med att tänka "redan?" men inser i samma stund att det faktiskt är dags, helt normalt.

Vi har bänkat oss vid rastplatsen Almelyckan på Ombergs sluttning med utsikt över slätten ända ner till Holaveden i söder. Brasan är tänd, grillpinnar täljda ur den invasiva "tysklönnens"  ogenomträngliga och ovälkomna buskage och korvarna, de tyska, är pinnade. Alles fertig!

Det blir en skön första höstdag och vi njuter, äter och samtalar. Som vanligt är allt möjligt. Och när vi sitter där ett par timmar, är luften hela tiden full av tranornas sträckläten och vi ser flockar av dem ända ner mot skogskanten i söder och hela himlen däremellan. Vilken dag!

17 september - Skogsdag i Stora Åbyskogarna

Igår, på inbjudan från Linköpings stift, Folkunga pastorat och Ödeshögs församling, anordnades en skogsdag i markerna i Stora Åby gamla socken i Ödeshögs kommuns södra delar med deltagande av Stiftets skogsförvaltare och sakkunniga: Bengt Palmqvist, Tomas Johansson och Tomas Björkesten. Allmänheten var inbjuden och ett femtontal personer deltog, skogsfolk, markägare och miljöintresserade, varav jag själv var en person.

Till skogsfikat presenterade Bengt P. organisationen och förvaltningen av kyrkans skogar i huvudsak och i detalj. Tomas J. berättade om verksamheten i och skötseln av stiftets skogar, medan Tomas B. ansvarade för den biologiska kunskapen av nämnda skogar.

Exkursionen var givande och intressant. Jag själv och några fler bidrog dessutom till att fördjupa presentationen med en livlig diskussion - en diskussion som i nära anslutning till kyrkovalet kändes som nödvändig, ett absolut måste faktiskt.

Vi lyssnar när solen sjunker. Bakom oss reser sig en helt orörd skog av tall och gran. Där har inte huggits på minst 150 år och vissa av träden därinne kan vara uppåt 300 år gamla. 

Allt avslutades när mörkret föll vid den bortre stranden av Vagnsjön, där stiftet sparat ett stycke orörd skog av dryga 150 års ålder.

Vid stigen lutade en kanske trehundraårig tall sin krona över oss. Den var numera frihuggen och nästan oförskämt blottad på grund av att all gammal gran runt omkring hade dött av barkborreangrepp och därför huggits bort. Vad är det för "knölar" längst upp på stammen i riktigt höjdläge?

Tallticka, akvarell

Ser ni vad det är? frågade biologen Tomas B.  och svarade själv: Det är den sällsynta och skyddsvärda arten tallticka.

...

Och idag den 18 september har jag röstat i kyrkovalet. Alla mina val gick hand i hand med skog och miljö. Så viktigt. Nu eller aldrig känns det som.

Det som skogsutredaren Enander i huvudsak föreslår är detta:

• 20 procent av kyrkans skogsareal ska avsättas för biologisk mångfald.
• 33 procent ska ställas om till ett mer naturnära skogsbruk utan stora kalhyggen.
• 47 procent ska vara anpassat trakthyggesbruk där träden ska växa längre innan de avverkas, för att göra större klimatnytta.

Gör din röst hörd du också. Det är nu som gäller om något positivt ska börja hända med skogen.

13 september - Studie av en orkidé

För några veckor sedan när strandängen vid Naturum Tåkern slogs för säsongen samlade jag in tre avklippta ståndare av orkidén ängsnycklar. Även om detta kan vara otillbörligt, menar jag, att det spelar liten roll för arten vid Tåkern eftersom den där har haft en fantastisk utveckling under de senaste decennierna och min avsikt att ha dem som studiematerial för avbildning kunde gå före.

Jag har förvarat dem i en sluten påse sedan skörden i väntan på att måla av dem och idag gjorde jag slag i saken, plockade ut en av dem och påbörjade avbildningen.

Så här blev det.

Vinterståndare av ängsnycklar.

Påsen där jag förvarat ståndarna var efter dessa veckor alldeles full av många tusental mikroskopiska frön och när jag öppnade påsen steg mängder av dem upp i luften av egen lyftkraft, verkligen som superlätt och flyktigt damm. 

Jag tog påsen, vände den ut och in,  sköljde ur den i en fylld vattenkanna och sen gick jag ut på min äng och vattnade med vatten fyllt med frön. Nu får vi se hur det går. Jag lovar att hålla er uppdaterade.

Ett spännande experiment.

Senare tillägg: De två andra insamlade vinterståndarna av ängsnycklar blev sura som sjutton. "Varför får inte vi vara med?"

Jag måste få dem glada igen, så jag gör en ny insats:

Så blev det en vacker bukett till slut.

7 september - Det händer om en månad

Den 7 oktober, kl. 19.00, kommer jag att visa mitt föredrag "Fåglar på mitt sätt" i Vattentornet i Vadstena folkhögskola. Jag hoppas att du har tid och lust att vara där tillsammans med mig. 

Arret är ett samarbete mellan Naturskyddsföreningen i Vadstena och Vadstena Föreläsningsförening.

Välkommen!

2 september - Märkligt fynd i vattentunnan

Dränkt men ändå fräsch räddar jag åtminstone denna märkliga insekt som en bild till eftervärlden.

Märkligt är det därför att jag tror mig förstå att det är en hona av grön vårtbitare, vilket det alltså inte är, se nedan, som har antagit denna miniform. En normal sådan är ungefär 10 centimeter, men den här är bara 1,5 cm lång. Att det ändå är ett vuxet exemplar visar de helt utvecklade flygvingarna och att hon har ett äggläggningsrör, fastän helt missbildat.

Har någon sett något liknande?

Senare tillägg under eftermiddagen:

Först på plan var min gamle unge kompis Henrik Ehrenberg som visste att berätta att arten är "Ekvårtbitare". Därefter har flera entomologer hört av sig med samma budskap.

Jag har kollat upp själv också och visst är det en ekvårtbitare, en hane, som drunknat i min vattentunna, nytt för mig och tämligen nytt också för bygden. Men arten är känd från Östergötland, främst från kusten sedan tidigare. Jag lägger in en karta från Artfakta för kännedom.

Redigerad karta från Artfakta.se

Nyss hörde Niclas Malmström från Ljungstorp, Boxholm, av sig med en bild på samma art av vårtbitare.

Allt är rapporterat och klart! Det händer grejer nu, hela tiden, med vår snabba klimatuppvärmning.

...

Och senare samma dag hörde vännen Barbro Nelly av sig från Hästholmen.

Barbro vid sin nyanlagda damm i trädgården.

- Jag har två stycken som sitter på min veranda. Kommer du hit och tittar?

Ekvårtbitare, hona på Barbros veranda.

Mycket riktigt. Nog satt där en hona på hennes veranda. Den andra har visst hoppat vidare.

Nu är allt komplett. Nu kan jag allt om ekvårtbitare och så snabbt det gick!