Jag hade egentligen inte tänkt att skriva om rödhake igen, men nu kan jag ju inte låta bli.
Vår grovfrys i förrådet pajade i helgen någon gång och vi upptäckte det i förrgår när vi kom hem från barnbarns födelsedagskalas. Då orkade vi inte ta tag i det hela, det fick anstå till igår morse. Vi hade bara två animaliska produkter därute: vildsvinskorv och en fläsksida för grillning. Grilltiden har runnit iväg och så även köttet, så fläsksidan spikade jag fast vid utomhuskomposten och korven gick till gröna påsen.
Skatorna var framme direkt förstås men mot skymningen när de hade gått till kojs kom en rödhake fram till fläsket. Jag blev väldigt glad, med hela arrangemanget hade jag faktiskt haft rödhake i åtanke, och så kom det en på riktigt! Vi kunde njuta av den även idag på morgonen, i den första gryningen, innan skatorna vaknat. Nu kanske den blir där, så länge som jag matar.
Rödhaken hoppade omkring i frosten, så där uppburrad och kurande som man är som frusen och hungrig. Nu har jag någonting viktigt och fint att bevaka och ge omsorg resten av vintern. Hoppas att den kommer att klara sig. Det är alltid en utmaning.
Allt det andra i frysen, som var full, var mest bär av olika sorter. Från tidiga morgonen till sena kvällen gick spisen och kittlarna varma. Kok av många slag hela dagen igenom och nästan allt lyckades vi rädda.
Det blev:
3 liter hallonsaft
10 burkar lingonsylt
3 burkar björnbärssylt
2 liter rabarbersaft
5 burkar hallonsylt
20 småburkar röda vinbärsgelé
och kanske mer ändå som jag inte kommer på just nu.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar