I taket på toaletten i ateljén, men inte bara där, hänger en spindel i taket. Jag har sett den där, på samma plats, under säkert en månad och den har knappast rört sig alls under den tiden. Så långtråkigt, har jag kommit på mig själv med att tänka; tur att man inte är en dallerspindel, har jag också tänkt.
Man kan ju undra hur de fungerar, spindlarna, rent filosofiskt alltså. Vilket konstig liv. Sitta där och vänta, vecka efter vecka vid ett nät på att någonting ska hända. Hur står de ut? Tur för dem att de bara är spindlar. Rent fysiskt vet jag redan att de klarar detta galant med tålmodighet. De kan vänta ut en portion mat, ett byte som en fluga, en gråsugga eller en silverfisk, åtminstone i månader, det finns det vetenskapliga bevis för. Men extra jobbigt tycker jag att det måste vara för just den här arten, dallerspindel, eftersom den lever nästan hela tiden i mörker, i alla fall på toaletten hos mig. Kanske tycker den att det är en riktig fröjd när jag kommer in ett par gånger i veckan, tänder ljuset och sitter en stund.
Lite lika lockespindlarna är de, dallerspindlarna, men istället för en klotformad hel kropp, har de en midja.
Dallerspindlarna intog min ateljé för bara några år sedan. Det är en ganska ny artgrupp för landet och de har verkligen funnit sin plats hos mig, där också långsprötade silverfiskar har trängt sig in nyligen och säkert ofta blir till mat.
Sitt namn har dallerspindlarna fått för att de lever rövare i sina nät, som riktiga akrobater, om de blir störda. Detta gör de för att förvilla eventuella fiender. Med jämna mellanrum måste jag ta fram dammsugaren och suga rent ordentligt i hörnen, annars hotar de att ta över helt, tror jag.
*
På tal om taket, där dallerspindeln sitter menar jag, så tog jag nyss ett foto på den mossa, som vi har gott om på yttertaket hemmavid. Vi väntar på en stor och snart helt nödvändig takrengöring. Den var beställd till denna höst men alla gynnsamma rotavdrag har fyllt uppdragskvoten för företaget så nu blir det till våren istället; med mindre avdrag, suck.
Här är ett foto på mina "takmossor". Jag tror på ett par olika arter. Nu vet jag förstås fuller väl att det inte är enkelt att bestämma just mossor. Jag hoppas på hjälp.
Vilken växtkraft mossan på taket uppvisar; helt enormt! Jag sopar och försöker hålla rent på gårdsplanen och i hängrännan men det fylls på snabbar än jag hinner med. Nu har jag bestämt mig för att försöka ta reda på vad det är för arter som trivs så väldigt bra på vårt betongtegeltak. Jag återkommer med svaret för den som nu vill veta. Någon kanske.
*
Och så har vi skördat alla våra fikon. Det blev många i år, säkert ett trettiotal. Trädet är numera inpackat i bubbelplast och står tryggt på vår inglasade altan i vinter igen. Det har gått bra tidigare.
Ulla fick det sista fikonet för säsongen, eftermognat och ganska litet, tycks det ha smakat gott ändå.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar