Luften är frisk och syrerik. Vi andas med lugna tag och vandrar långsamt genom bokskogen vid Stocklycke på Omberg. Ett lätt duggregn, fint så det bara anas, väter pannan. Ulla hör några mespip och till mina halvdöva öron tränger åtminstone nötväckans läte igenom.
Det blir den lätta och korta vägen. Ögonen får mest ut av promenaden. Färgkombinationen av boklövens massa och de ljusgrå stammarna med gröna fötter är suverän.
Vid bäcken stannar vi på bron och njuter av porlande ljud och känsla av ursprunglighet.
Det vita vid bäcken är inte snö. Det är skum. Annat vore konstigt denna extrema mildvinter.
Även denna vinter har vi tur. Jag plockar en näve ostronmussling från en en almstock. Förra året på nästan samma plats plockade jag arten blek ostronmussling. Det blir bra till kommande lunch.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar