Vid Kälkestad nära Tåkerns södra strand går stora flockar av sädgäss och vitkindade gäss omkring i stubben. En ung blåhök som passerar bredvid dem har inte pondus nog att få dem på vingar, men de sträcker på halsarna, men kanske mer beroende på min närhet än på rovfågelsgästen från norr.
Stora fält av åkerkål, jag tror det är åkerkål även om bladen är lite små och ynkliga, blommar höst över stora ytor. Det är inte ovanligt alls i bygden men mängden förvånar; det är verkligen en gul frodighet utan jämförelse, som en symfoni, tänker jag, samtidigt som jag brassar Beethovens femma i P2:s förmiddag.
Jag stannar till och dokumenterar den gula symfonin i min skissbok och då först noterar jag att där är fullt av honungsbin och humlor. Så himla konstigt det känns med humlor och bin aktiva mitt i november.
Honungsbi i blommande åkerkål. Full aktivitet i november.
Inne i bilen igen konstaterar jag att temperaturen är 11 grader och där får jag förklaringen till aktiviteten. Just 11 grader + sägs ju vara honungsbiets lägsta tolerans. Men ändå, det är ju november. Nu ska det väl helst vara vinter och bina ska vila i kupan.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar