Snön som fallit fluffig och lätt har lagt sig som ett nytt golv över landskapet och klätt buskar och träd i en vit och fräsch skrud. Nästan tre decimeter blev det totalt och därmed en hel del skottande. Jag tog det emellertid lugnt med foten; gav arbetet tre timmar inklusive kaffepaus och grejade allt utan nämnbara problem.
Barnen på besök älskar snön. Vår trädgård var jungfruligt orörd i morse men nu är täcket upptrampat och använt precis som sig bör med löpgator och snöänglar.
Ute på allmänningens lekkulle samlas ungar från hela grannskapet. Pulkor, stjärtlappar och snowracers (bob kallade jag åkdonet som barn) släpas upp under lek och pust, släpps fria nerför med last av snöklädda barn och leksugna vuxna. Det är skratt och prat, snö innanför halslinningar och rosiga kinder. Som alla har längtat!
Ovanför hela gänget svärmar nyanlända flockar av björktrastar omkring på jakt efter rönnbär. Där är mängder av dem men ingen mer än jag verkar se dem. Jag räknar till fyrahundra fåglar som mest. Det är anmält till Artportalen förstås.
Igår kväll tog jag del av information om ett meteoritmoln som skulle passera jorden. Med en täthet av nästan två stjärnfall per minut rekommenderades hugade observatörer att ta chansen till en extra fin upplevelse.
Jag åkte ut strax efter solnedgången med sikte på vägen längs södra Tåkern. Där, tänkte jag, borde det bli bra att stå med utsikt över bygden och sjön från lite högre position och ta del av både stjärnfall och norrsken.
Jag stannade vid Kyleberg. Vinden drev stickande rakt in i ansiktet. Dimmoln och ljussken från Vadstena i fjärran dämpade möjligheten till observation. Jag for vidare längs vägen västerut bort till Svanshals och stannade. Där var det bättre. Mörkare och lugnare, men både norrsken och meteoriter uteblev, mest för att annat något annat tog över.
Åt andra hållet, rakt söderut, låg nämligen en förtjockad nymåne likt en lutande vagga över bygdens sista aftonljus. Den hade sällskap av planeten Venus som låg bara några bågsekunder högre upp och lite åt höger. Det var en så vacker konjugation att jag fastnade vid detta motiv istället.
Kvällen var räddad. Innan jag kom hem igen och det mörknat till svart natt hade upplevelsen sänkt sig under horisonten. Norrskenet har jag kvar. Vintern har ju bara börjat.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar