Gott nytt år 2025!
Jag har många nya år i mitt CV och ibland är det möjligen en merit. Må detta år bli bättre än det gamla, så fyllt av krig och elände. Hoppet måste överleva och leva!
Under den första dagen av 2025 har vintern äntligen anlänt. Den började som intensivt och kallt regn vid Trånghalla, alldeles norr om Jönköping, på andra sidan Vättern, den sista dagen 2024. Vi var där hos våra goda vänner enligt lång tradition tillbaka.
Kvällen och natten var blåsig och regnrik och lagom till frukosten i morse, en ganska sen sådan, uppmärksammade jag en flock små, skarpt tecknade trastar på vännernas gräsmatta. Det ljusa ögonbrynsstrecket lyste tydligt igenom skumdagerns gråmurrighet.
- Rödvingetrastar! ropade jag. Äntligen! varpå vi alla lutade oss från gröttallriken mot fönstret en stund för att studera de små vackra fåglarna.
Rödvingetrast - en akvarell från den 11 november 2024 då jag berättade om min personliga saknad av denna vackra trast. Se länk.
Flocken med rödvingetrastar stannade en halvtimme på gräsmattan hos vännerna. De rotade runt i det fuktkalla gräset på jakt efter ätbart och tog sen abrupt till vingarna och försvann; en liten flock om tiotalet individer ungefär.
Redan för en dryg vecka sedan såg jag flockar av björtrastar komma på hög höjd över samhället hemmavid, snabbvingade och snattrande som brukligt och ljusbukiga i den låga solen. Möjligen fanns redan då enstaka rödvingetrastar med i tåget. Men ingen av dem stannade trots att rönnbären lyste lockande röda. De hade bråttom att komma vidare mot söder, pressade och stressade av något.
Jag tänkte då, visste förresten, att de där trastflockarna bar förebud om kyla och snö. Länge hade bärätarna dröjt sig kvar norr om oss men nu var vintern uppenbarligen på väg också till oss.
En vecka tog det för förebudet att slå in. Vintern är här!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar