Nu har lappuggla åter setts i närheten av Ödeshög. Den 2 mars noterade Adam Hermansson en individ som satt i en al på en fuktig öppning/röjning vid sidan av vägen i skogsbygden någon mil söder om samhället.
Adam var vänlig nog att meddela mig om fyndet och senare samma dag såg han åter ugglan i området men eftersom jag var bortrest blev det inte av för mig att besöka platsen förrän någon dag senare.
Så sent som på 1980-talet var lappugglan en mycket ovanlig fågel i Sverige. Man visste inte mycket om artens häckningsbiologi och utbredning. I verket "Våra svenska fåglar i färg" från 1962 ansågs den inte ens vara årsviss som häckfågel i vårt land.
"Lappuggla" illustration B. Hallberg i Våra svenska fåglar i färg från 1962.
Min bokförfattarkompis Carl-Fredrik Lundevall och jag hyste på 1980-talet långt gångna planer på att sätta oss på ett tåg upp till fågelmålaren Mats-Åke Bergström. Med honom hade han ett samarbete genom boken "Våra Vanligaste Fåglar" och Mats-Åke var just den person som visste hur man kunde lyckas få se den mytiska och rara lappugglan - "Den store grå i skogen". Men vi kom aldrig dit, andra ting kom emellan och snart nog blev Carl-Fredrik med ålderns rätt allt mera skröplig tills han en dag fann för gott att lämna livet och följaktligen allt det där med drömmar och upplevelser också.
Ända in i dessa dagar tänker jag på Carl-Fredrik och hans hustru Elsie och på de drömmar om lappuggla som vi bar men som aldrig kom att uppfyllas. Så överraskad han skulle vara om han hade fått leva vidare in i dessa dagar.
Något hände emellertid under 2000-talen, väldigt svårförklarligt men ändå så typiskt när det kommer till natur, där ingenting verkar vilja stå stilla. Från att ha varit en unik Norrlandsfågel, med en cirkumpolär utbredning i Tajgazonen, hos oss från Ryssland till norra Skandinavien, började den från 2000-talet dyka upp allt oftare söderut i vårt land.
Utvecklingen har gått fort och idag finns häckningar av lappuggla i hela vårt avlånga land och för varje år upptäcks allt fler individer och häckningar, ända nere i Skåne och Halland.
Även Östergötland har fått del av lappugglornas uppdykande. Så minns jag t ex den överraskning som den trafikdödade ugglan utanför Skänninge skapade bland oss fågelkunniga för ungefär 15 år sedan. Andra individer noterades efterhand, bland annat vid en valltork, mitt på slätten utanför Motala.
Den 24 april 2019 ringde Ronald Lillevars om en lappuggla som plötsligt satt på en stängselstolpe alldeles nära huset han besökte. Den berättelsen är värd sin egen historia och den har du här i en länk som finns under bilden på den lappuggla som Ronald fotograferade vid tillfället.
Ronald Lillevars bild av lappuggla i skogsbygden söder om Ödeshög 2019.
Efter mina senaste besök i området har ryktet spritt sig och igår fick jag ännu en uppdatering om lappuggla berättat för mig. Jag har ännu inte kollat upp meddelandet dock, att lappuggla sågs av ett par lokalboende också under 2023 i området.
Med alla dessa observationer under en följd av 5 år inom ett väldigt begränsat område är jag idag mycket benägen att tro att lappugglorna faktiskt häckar där någonstans. Täta granskogar finns det gott om, hyggen och öppna inägor samt fuktiga sankmarker dessutom. Allt ser ut att kunna passa perfekt för ett häckande lappugglepar.
Jag har lagt in observationerna i Artportalen och kommer att försök följa upp med fler besök.
Lappuggla, akvarell av undertecknad.
Själv såg jag min första och hittills enda lappuggla i Västmanland norr om Skultuna där ett par häckade under åren efter 2015. Lyckan var fulländad. Jag hade kameran med den gången år 2017 men avståndet till fågeln var långt och bilden blev i stort sett oanvändbar, så jag fick göra den här akvarellen istället, en möjlighet jag har som konstnär.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar