Min hemkommun har begåvats med en ny fågelart.
Häromdagen dokumenterade nämligen min vän Ronald en lappuggla i skogsbygden söder om Ödeshög. Mitt på eftermiddagen satt fågeln där, på en stolpe alldeles utanför köksfönstret under en fikapaus hos goda vänner. Berättigat och mäkta stolt visade Ronald upp bilden han tog som bevis och berättade om den fantastiska upplevelsen.
Lappuggla i Ödeshögs kommun, 21 april 2019. Foto av Ronald Lillevars.
Lappugglan fortsätter sin mäktiga odyssé.
Från att för femtio år sedan ha varit en extremt sällsynt gäst från den ryska tajgan i den allra nordligaste delen av Sverige har den numera intagit hela Norrlands skogsland och häckfynd finns även här och där också i sydligare delar av vårt land.
Själv såg jag min första lappuggla så sent som för tre år sedan, vid en numera bekant häckningsplats i Bergslagen norr om Västerås.
Lappugglan jag såg då kunde jag förstås inte låta undkomma utan en dokumenterande målning, det var ju ett unik tillfälle.
Och tänk, nu är arten på plats här "hemma hos mig", men jag har lovat att inte avslöja var, ty folket på gården vill inte riskera en invasion av fågelskådare och det tänker jag respektera eftersom jag fått reda på fyndet i andra hand.
Men rapporteras ska den förstås. Det tar Roland själv hand om så att rätt blir rätt.
Lite senare ...
Jag har nu varit en liten sväng på skogen för att kolla efter lappugglan. Jag var på platsen i blott en timme, vad är väl det i sammanhanget, så resultatet uteblev. Det får nog bli lite mer senare.
"Lappuggleskog"
Däremot fann jag själva det lokala området intressant i sammanhanget. Jag har aldrig tidigare åkt in denna lilla grusväg rakt in i skogen fastän jag bott i bygden sen 1972. Det säger väl en del om trakten i den södra kommundelen, som är full av skog men också genomkorsad av små grusiga skogsvägar.
"Typisk jaktmark för lappuggla".
Här finns förstås inte mycket ursprunglig naturskog längre, betydligt mer var det i början av mitt boende, men uppfattade ändå att just här fanns ganska grova träd och lite orördhet kvar, sönderbruten, inte av så många hyggen som annars, men mera av gamla hagmarker och sankängar, lyckor och öppningar.
När jag vandrade runt i området slog det mig hur snarlik biotopen var det område i Skultunatrakten som jag har besökt flera gånger för att studera lappuggla i häckningsterräng.
Spännande!
Jag menar, vi är ju ändå en bra bit in i april, en tid när ugglor normalt har ungar.
Hög av vattensork.
Lappugglan som sågs häromdagen satt på en stängselstolpe just vid en sån här öppning i skogen, på ett sankt område, och när jag nu gick runt och sökte fågeln fann jag högar av vattensork, lappugglans favoritföda.
Tänk om! Det är ju faktiskt möjligt med en häckning, området känns perfekt och tiden misstänkt möjlig.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar